Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sport

Rissveds: Allt som legat över mig har kommit ikapp

01:23. I år är det mountainbikestjärnan och OS-guldmedaljören Jenny Rissveds som tilldelas Victoriastipendiet på Borgholm, Öland i helgen. Nu pausar hon inte längre från träningen och siktet är inställt på tävlingsstart: SM–tävlingarna i Värnamo nästa helg. Men OS-bragden var svårsmält och medaljens baksida visades, berättar Rissveds.

För ett år sedan vann hon OS-guld. Den medaljen var redan tung att bära för Jenny Rissveds, när två familjemedlemmar dog i våras.

Sedan dess har hon inte orkat tävla.

– Allt som har legat över mig har kommit ikapp, säger hon.

För två år sedan vann Jenny Rissveds allt som gick att vinna i U23-världscupen i mountainbike. Hon var först på sex av sex tävlingar under säsongen. Mitt i allt lade hon ut ett inlägg på sin blogg och berättade att hon inte mådde så bra.

Hon skrev om att vara ”sjukt stressad över allt och inget”, att inte ha lust att träna och må ännu sämre för att man inte tränade, om dagar som slutade i gråt.

När hon berättade på bloggen hörde folk av sig, skrev mejl och sade att hon höll på att gå in i väggen, men för henne själv var det odramatiskt. Alla mår dåligt ibland, och efter några dagar kände hon sig glad igen.

Den senaste tiden har det varit värre. Hon vann OS-guld för ett år sedan, blev känd över en natt, och berättade i våras i P3 att hon mått dåligt i perioder efteråt. Sedan kom två dödsfall i familjen, och Jenny Rissveds har fortfarande inte orkat tävla den här världscupsäsongen.

Sorgen i familjen är privat, och hon har inte berättat själv om sin situation förrän nu. Men pressen och stressen tycker hon att det är viktigt att ta upp.

– Jag tycker att man måste prata om den sidan av ett OS-guld också. För jag är nog ganska övertygad om att var du än befinner dig i yrkeslivet har nog de flesta känt den känslan, att det är tufft att hantera framgångar också, säger hon på telefon från Öland där hon ska ta emot Victoriastipendiet på kronprinsessans födelsedag på fredagen.

– Det kommer inte fram så ofta. För två år sedan skrev jag ett blogginlägg när jag hade en dålig vecka, det känner alla unga tjejer som är idrottare eller vad du än är igen. Jag tycker att det är viktigt att visa dem att det inte är någonting konstigt. Man kommer tillbaka, men man får ta den tid man behöver.

– Jag tror att alla behöver höra det, och fler behöver prata om det för att fler ska kunna relatera till det.

Men för henne har också sorgen gjort situationen svår att hantera det sista halvåret.

När har det varit som tyngst?

– Det är ju helt klart just nu, på grund av det som har hänt inom familjen.

– Att motivationen tryter, det gör den för alla till och från, vad du än gör i livet. Det där för två år sedan, det var väl bara en liten svacka. Nu har det hänt väldigt mycket det senaste halvåret, som jag inte riktigt har hunnit ta in och känna efter. Sedan mina två släktingar gick bort så har allt som legat över mig kommit ikapp. Jag tror att det är det som har hänt, och det är det jag känner och jobbar på nu.

Foto: Pontus Lundahl/TTFoto: Pontus Lundahl/TT

Tanken var att hon skulle tävla i Lenzerheide förra helgen, men några dagar före ställde hon in.

– Jag har ju varit stressad. Efter OS-guldet så, som folk förstår, är det mycket som har förändrats i mitt liv. Det gör att jag har mycket att göra, mycket media, mycket åtaganden. Men jag har haft väldigt kul, så jag har kanske inte tänkt på att jag har varit stressad. Men så ibland känner jag efter, och då känner jag att jag måste ta det lite lugnt, och det är sådana dagar som det inte känns så kul, det är då jag kan känna mig lite nere. Sedan när mina släktingar dog så tog det över.

Läs mer:  Mentalt stöd fick Rissveds att släppa skräcken för kurvor

Mitt liv förändrades i princip över 90 minuter, och det är en process att anpassa sig till.

OS-guldet innebar att en massa främlingar plötsligt blev engagerade i hur det går för henne.

– Det är just det som har varit tufft att hantera och ställa om sig till. Jag har inte varit van vid det, det är någonting som jag tror att jag måste växa in i. För det gick för fort för mig. OS träffar en mycket bredare publik. Det blir andra människor som lägger sig i helt plötsligt. 

Att tävla i världscupen är hon fortfarande inte redo för. Nu siktar hon på att vara med på SM nästa helg.

– Det som har hänt mig är att mitt liv förändrades i princip över 90 minuter, och det är en process att anpassa sig till, och jag måste lära mig att hantera det. Och det är det jag håller på med.