Isen är det stora samtalsämnet bland curlingspelare. Så även i OS. Leif Öhman vankar av och an i Pinerolo Palachiaccio, den nyrenoverade arenan sydväst om Turin. Första tävlingsdagen är examen för hans arbete och det är nästan lika nervöst för honom som för spelarna.

Precis om i Nagano och Salt Lake City är det svensken som är chefsismakare. Ju bättre Öhman sköter sitt jobb, desto bättre förutsättningar ges det för bra curling.

Han är ingenjör till yrket och en rutinerad isräv, som började sina bana redan vid VM i hemmastaden Jönköping i början på 80-talet.

Efter några omgångar av förmiddagsmatcherna ser han aningen bekymrad ut.
- Arrangörerna sa att det var utsålt och därför skruvade jag ner temperaturen, men det är ju bara halvbesatt på läktarna. Särskilt ytterbanorna är känsliga för om det är mycket publik, säger Öhman och slår sig ner bakom två dataskrämar på ena kortsidan.

Härifrån kontrollerar han allt. Medan han under tidigare turneringar tvingats springa ner i källlaren och skruva på reglage sköter han nu allt med några klickningar med datormusen. Den högra dataskärmen reglerar temperatur på isytan på de fyra banorna, betongen som den vilar på och kylvattnet. Den vänstra kontrollerar luftfuktighet och temperatur.
- Här kan man se att någonting hände med temperaturen klockan fyra i natt. Förmodligen var det lamporna som slogs på i hallen, säger Öhman och pekar på en graf.

Han inte bara sköter isen, han har även lagt den. Det är ett tålamodsprövande precisisionsarbete, som sätter stora krav på vattenkvalité, hyvling av millimeterhöga ojämnheter och så kallad pebbling. Öhman går omkring med en sorts vattenkanna på ryggen och skapar små knottror på isen, som stenarna ska sväva fram på. Han är spänd på att höra vad spelarna tycker.

Peja Lindholm förklarar efter sin segermatch mot Nya Zeeland på en av ytterbanorna, som innehöll ovanligt många enkla misstag, att isen är bra, men att den känns ovanligt snabb.

Enligt Öhman har det att göra med temperaturen och att stenarna curlar mindre än han vill.

Så frågan är om de svenska spelarna har någon fördel av att det är en landsman som är ismakare.
- Nej, så fungerar det inte, säger Öhman. Jag siktar på att göra så bra is som möjligt, för det är vad alla curlingspelare vill ha.