Elitidrottare över 40 år närmar sig världseliten – med stormsteg.
En jämförelse som DN gjort mellan elitens världsrekord i simning med rekorden i åldersklasser från 40 år till och med 89 år visar på stora skillnader. Sedan 1983 har tiderna på de vanligaste frisimsdistanserna förbättrats fyra gånger snabbare för män över 40 år och hela tolv gånger snabbare för kvinnor jämfört med elitrekorden.
Ju äldre åldersklasser, desto större förbättring räknat i procent. Mest har tiderna förbättrats i 85–89-årsklassen.
– Den ena förklaringen är att allt fler fungerar väl längre upp i åren i stora delar av världen. Den andra är att det har blivit elitärt inom veteransimning och andra idrotter under den här perioden. Nu är det verkligen satsning året runt, säger Bengt Saltin, professor i muskelforskning i Köpenhamn.
En av dem som tränar hårt – året runt – är Margit Ohlsson, som fyller 65 år i december. Sedan 60-talet har hon haft oregelbundna arbetstider på polisens telefonväxel i Stockholm.
Fortfarande jobbar hon natt ibland, men det hindrar henne inte från att träna.
Det blir simning fyra gånger i veckan och en gång styrketräning. Dessutom springer hon för att hålla igång konditionen. Det blir omkring tio timmars träning i veckan.
– Jag älskar att träna. Sedan är det roligt att se vad jag kan göra i den här åldern. Som ung simmare var jag med på SM, men lyckades aldrig komma på pallen. Nu har jag fått min revansch, säger Margit och skrattar.
Vi träffar henne på Eriksdalsbadet. Klockan är halv åtta på morgonen och solen skiner redan varmt som så många dagar den här sommaren.
Hon har nyss kört en och en halv timmes träning på snabbsimbanorna i mitten av bassängen. Vad de flesta som motionssimmar eller badar i sommarvärmen inte vet är att de har världens snabbaste kvinnliga ryggsimmare i 65–69-årsklassen intill sig.
Margit Ohlsson har vunnit VM flera gånger och slagit världsrekord, men än så länge bara i kort bassäng (25 meter). I dag hoppas hon för första gången slå världsrekord där konkurrensen är som hårdast – i lång bassäng (50 meter).
– Mitt mål är att hela tiden förbättra mina tider. Och om det räcker till världsrekord vore det roligt, säger Margit Ohlsson.
Blir det inte världsrekord i Göteborg i dag på 200 meter ryggsim har hon ytterligare två chanser under veckan som kommer på 100 och 50 ryggsim.
Margit har satsat hårt på simningen sedan 90-talet när de två barnen blev stora. Nu väntar pensioneringen inom kort – och därmed kanske en ännu hårdare satsning.
– Då har jag möjligheten att simma på heltid, precis som landslagssimmarna. När jag inte behöver arbeta kan jag träna på de tider som passar kroppen bäst. Då borde jag kunna förbättra mig.
Synen bland läkare och idrottsforskare på vad den mänskliga kroppen kan prestera i högre ålder har förändrats de senaste åren. Nyligen uppmätte Bengt Saltin konditionsvärden på en 65-årig dansk före detta elitcyklist som var bättre än nästan alla spelare i fotbolls-VM i Sydafrika.
Ett annat exempel är den amerikanska simmerskan Dara Torres som var 41 år när hon i OS i Peking 2008 tog silvret på 50 frisim. Nu tänker hon försöka kvalificera sig till OS i London 2012. Då är hon 45 år.
I Sverige satsar Lars Frölander, som vann guld i Sydney-OS 2000, på att komma med som lagkappssimmare till London-OS. Han fyller 38 år 2012.
– Med systematisk träning kan man förbättra prestationer upp till 50–60-årsåldern. Först efter 70-årsåldern kommer förändringar som har med det reella åldrandet att göra, säger Bengt Saltin.
En som behållit hälsan högre upp i åldern än de flesta är Nils Ferm. Tillsammans med en annan 93-åring är han den äldste svensk som deltar i Masters-VM i Göteborg.
Nils Ferm berättar att han simmade som ung, men det var först efter 70-årsåldern som han återupptog den gamla idrotten. Nu simtränar han två tre gånger i veckan.
– Det är roligt. Och så mår jag bra av att träna. Man blir mjuk i kroppen.
Han tävlar inte bara i korta distanser som de flesta i hans ålder. Nils Ferm drar sig inte för att simma långa distanser som 800 och 1 500 meter frisim.
– Det är där jag har lättast att konkurrera, säger han.
Hörseln är inte så bra. Inte minnet heller. Men en sak glömmer han inte:
– Det är simträningen. Den kommer han alltid ihåg, säger Ann-Margret Elmroth som bor tillsammans med honom i ett hus i Örebro.
Som ung simmare säger han att han var ”en medelmåtta”. Den idrottsliga framgången kom i stället senare i livet, efter yrkeslivet som han avslutade som rektor för Sigtuna Humanistiska läroverk.
När vi frågar hur många VM-guld han vunnit egentligen vet inte Nils.
– Jag kommer inte ihåg.
Vad är det då som driver en 93-åring att fortsätta tävla?
– Det är roligt. Man träffar många trevliga människor med samma intresse.
Och det där med att slå rekord?
– Jo, medger Nils. Visst är det roligt om det blir rekord.
Bengt Saltin tror att äldres rekord kommer att fortsätta att närma sig eliten under de kommande åren.
– Det är klart att det finns en övre gräns för vad man kan prestera. Men med den alltmer systematiska träning som bedrivs så kommer det att dröja länge innan man nått den gränsen.
Fotnot: Ordet ”veteran” används inte i internationella idrottssammanhang. Det påminner för mycket om krigsveteraner. I stället används begreppet ”masters”.