Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sport

Starten avgör om Helene Ripas skidguld ska få sällskap av kanotmedalj

Rio de Janeiro. Tidig tisdagsmorgon. Solen steker från molnfri himmel över Lagoa Rodrigo de Freitas, lagunen nära stadsdelarna Ipanema och Leblon.

Man skymtar både Sockertoppen och Jesus-statyn när man står i strandkanten.

I ett tält står den olympiske guldmedaljören Henrik Nilsson och kollar finishen på en kanot.

Bredvid honom står innehavaren, Helene Ripa. Tjejen som för drygt ett år sedan började med kanot som komplement till skidträningen, och som nu kvalat in till Paralympics i Rio.

Så sent som i maj i år nådde Helene VM-final, och en månad senare blev hon Europamästare.

Helene och Henrik har varit på plats en vecka nu, och finslipat detaljerna. På onsdagen är det dags. Då kör Helene kvalheat över distansen 200 meter. Och på torsdag förhoppningsvis final.

Trots molnfri himmel friskar vinden i. Det går små gäss på vågorna i lagunen.

– Så länge de kommer framifrån eller bakifrån är det inga problem, säger Henrik, med lugn och saklig stämma.

– Om man däremot får dem från sidan blir det jobbigare, fortsätter han, samtidigt som han lyfter ner kanoten från ställningen, tar den på ena axeln, och bär ner den till bryggan.

Foto: Jonas LindkvistFoto: Jonas Lindkvist

Henrik Nilsson vet vad han pratar om. Han har en lång karriär på elitnivå bakom sig, toppad med OS-guldet i Aten för tolv år sedan i K2 1.000 meter.

Helene står vid sidan av tältet och stretchar. Den långa karriären som längdåkare på skidor har gett henne en fysik som är nödvändig för att kunna vara framgångsrik även som kanotist. Hon ser urstark ut.

Vågorna i lagunen är knepiga att hantera när kanotisterna ska kliva i de rangliga farkosterna. Någon välter direkt, och får plockas upp.

Helene får hjälp av Henrik, och det är inga problem.

Sedan går han tillbaka till tältet och lånar en kanot, för att kunna coacha under träningspasset.

Det känns bra. Vi har kört varje dag sedan vi kom. Nu är det detaljerna vi slipar på.

– Det känns bra. Vi har kört varje dag sedan vi kom. Nu är det detaljerna vi slipar på, säger Helene.

Det märks på henne hur laddad hon är inför utmaningen. Hennes kroppsspråk ger tydliga signaler. Hon är koncentrerad. Hon har en professionell attityd.

Helene är benamputerad. Vid 14 års ålder drabbades hon av cancer i höger ben, och amputationen skedde ovanför knät.

På bryggan byter hon protes, för den hon använder när hon går fungerar inte i kanoten. Och i kanoten behöver hon en protes som spjärnar emot, när hon tar paddeltagen.

Det här är första dagen som de kan testa det som de kallar för startgrindarna. En ohyggligt viktig fas i loppen, eftersom det handlar om 200 meter. En miss i starten kan vara ödesdiger, den är svår att hämta in eftersom sträckan är kort.

Efter att ha värmt upp med några längder, fram och tillbaka, över 750 meter, är det dags för starterna.

Foto: Jonas LindkvistFoto: Jonas Lindkvist

När de forsar fram i lagunen under tisdagsträningen är det lätt att från strandlinjen urskilja Henriks lugna stämma, när han ger Helene både råd och order.

De arbetar som ett team, de vet båda vad som krävs, och de sneglar inte på konkurrenterna.

– Starten blir oerhört viktig, säger Helene, när hon klivit ur kanoten.

Snart får vi svaret. Ska skidguldet från Paralympics i Sotji för två år sedan få sällskap av en kanotmedalj? Omöjligt är det inte.

Helene Ripa har vad som krävs, både mentalt och fysiskt. Och hon har lugn och trygg guldolympier vid sin sida. Förutsättningarna kunde knappast vara bättre.