– I dag tycker jag att alla är stjärnor, säger Johanna Ahlm efter den första riktiga träningen på plats i Brasilien.

Under tiden som Johanna Ahlm tränat i skymundan för att bli bra i sitt knä har spelare som Linnéa Torstenson, Isabelle Gulldén, Johanna Wiberg och Cecilia Grubbström klivit fram och blivit stora profiler.

I dag är Ahlm mer en i mängden och hon har inget emot det.

– Det är bättre spelare i landslaget i dag, erkänner Ahlm. Själv har jag kämpat i mer än ett år för att få spela ett mästerskap igen. Jag ser verkligen sjukt deppig ut vid den här tiden förra året. Men jag har aldrig tvivlat på om jag ska komma tillbaka eller inte.

Ett gäng idrottskillar sitter på ena långsidan i den lilla sporthallen och tittar intensivt på de svenska tjejerna. Killarna är inte vilka som helst. Metodista från São Bernado förlorade finalen om det brasilianska mästerskapet mot ett lag från närliggande São Paolo.

– Det är både bra och snygga, säger Filipe med ett leende om de svenska tjejerna.

Filipe, med artistnamnet Cazé, spelar själv i det brasilianska ungdomslandslaget.

Men brassarna på läktaren var inget Johanna Ahlm brydde sig om. Hon är inne i sin egen lilla bubbla för tillfället.

För ett år sedan satt Johanna själv på läktaren och tittade på landslagträningarna. Hon fick se Isabelle Gulldén ta över som nyckelspelare på niometer. Det gav Gulldén ett proffskontrakt i danska Viborg där hon återförenades med Ahlm, de är före detta lagkamrater i Sävehof också.

– Har man en gång lärt sig varandra så sitter det i, det är klart att det är en fördel för landslaget att jag spelat med Isabelle tidigare. Nu är det så kul att vara med så förra året är glömt tack vare det. Att jag inte spelat handboll under lång tid är bara borta. Jag ser verkligen fram mot att få spela en stor turnering igen.

Torsdagens träning var intensiv, spelarna smällde på rejält både i försvar och anfall.

- Vi är ganska handbollsugna, erkänner Ahlm. Jag har en liten bit kvar, i slutet av mästerskapet hoppas jag vara tillbaka i min bästa form.