– Men vi samlar på allt som skrivs, säger simstjärnans stolta föräldrar.
De beskriver sig själva som en vanlig Svensson-familj. Minus vovve och Volvo.
Men det är egentligen ytterst lite som är vanligt med fyrbarnsfamiljen Sjöström/Persson i Handen utanför Stockholm.
Bokstäverna på den stora segelduken, uppspänd på grannkåken i villaområdet, säger kanske det mesta: ”Välkommen hem Guld-Sarah”.
15-åriga Sarah Sjöström, som fyller 16 nästa vecka, är hemma i lugnet efter succé och ofattbara prestationer i sim-VM.
Men så mycket lugn är kanske det inte är för Sveriges just nu hetaste simstjärna.
Telefonen har gått varm, journalister har varit på besök och gratulationerna har varit många sedan världsmästarinnan på 100 meter fjäril – som slog världsrekord inte bara en, utan två gånger i Rom – kom hem i måndags.
– Mitt liv har väl egentligen inte förändrats så mycket. Förutom att jag har snackat mycket med media och tidningar nu. Men det är bara roligt, säger hon och pappa Göran fyller i:
– Sarah är Sarah och det är vad vi alltid sagt. Det finns inget som kan ändra på det.
Det är första sommaren i nya huset i Handen. Familjen, som flyttade hit vid årsskiftet, sitter i kvällssolen på altanen och äter middag.
Pappa Göran, mamma Jenny, lillasyster Ellinor och minstingen Linus. Alla är på plats utom storebror Tobias.
Maten ska ätas upp, en sprallig tvååring ska sitta kvar på sin stol, barn ska skjutsas till kompisar och kaffe ska dukas fram och bort.
Visst är det mycket som är vanligt i familjebilden. Men något är ändå alldeles speciellt.
På bordet ligger en kvällstidning daterad 28 juli, och Sarah Sjöström bläddrar glatt igenom den.
– Titta, jag kom före Zlatan, utbrister hon plötsligt då fotbollsstjärnan efter fem sidor sim-VM-bragd tar över sportbilagan.
Spaltmeter på spaltmeter har skrivits om simtalangen som slog till med EM-guld i fjol och sedan följde upp sensationen i sommarens världsmästerskap.
– Jag försökte läsa lite där nere, men internet var så otroligt segt... säger Sarah.
– Jag vill ju själv bli journalist så det är bara roligt att läsa vad som skrivs om mig. Man lär sig mycket.
Hon har börjat vänja sig vid uppmärksamheten, tonåringen som gick ut nian i juni. För resten av familjen, som hamnade i rejält fokus efter finalloppet i Rom, är det däremot annorlunda.
– Jag hade stått och spanat efter dem efter prisutdelningen. Men tydligen stod de precis vid fotograferna och vinkade, berättar Sarah.
– Jag busvisslade, men det gjorde ju alla, säger Göran och skrattar.
När väl familjen och Sarah fick syn på varandra var det inför idel smattrande kamerablixtar. Och mötet har rullat i många tv-apparater.
– Jag höll på att dö där, säger mamma Jenny.
– Jag vill oftast inte vara med på bild hemma ens, och gömmer mig på familjefotona. Men när jag väl höll om Sarah fanns bara hon och jag...
Till synes obekymrad över kamerorna, både i Rom och på hemmaplan, var däremot lillebror Linus. Bilden på en glad tvååring i famnen på en 15-årig VM-guldmedaljör fanns i så gott som varenda tidning dagen efter finalen.
Räkna med att den dessutom kommer att pryda väggen på Linus dagis.
– Det var egentligen en pärs att resa med småbarn. Men när Sarah simmade var han väldigt fascinerad av vad som hände vid bassängkanten, säger Jenny.
Kanske blir det ännu en simmare i familjen så småningom. Hittills är Sarah annars enda Sjöströmare i bassängen. Två år yngre Ellinor intresserar sig mer för ridning och två år äldre Tobias, som inte var med i Italien och faktiskt var och handlade samtidigt som systern simmade VM-final, kan tillbringa hela dagar framför datorn.
Varken pappa eller mamma har egentligen sysslat med idrott i någon större utsträckning.
– Jag var visserligen med i juniorlandslaget i sportskytte. Men det är ju hundra år sedan, säger Göran.
Både han och Jenny minns dock hur de såg OS-simningarna från Aten på tv – dock utan sällskap av sin dotter.
– Då kunde man ju inte drömma om att hon skulle vara med fyra år senare, säger Jenny.
Nu samlar föräldrarna på allt material om Sarah och intresserar sig fullt ut för simningen.
– Men den där klippboken sprack ju redan förra året, säger Jenny.
– I början var det väl mest jag som var med i simhallen. I knattefasen, när jag skjutsade runt henne på tävlingar.
Sarah inflikar med ett skratt:
– Det var för typ två år sedan.
Att hennes simkarriär har gått i rasande tempo är ingen nyhet – och hon kan hålla på länge till.
– Jag läste i en blogg i dag att om Sarah simmar så länge som Therese Alshammar och Lars Frölander kan hon vara med i OS – 2028, säger Göran.
Tanken verkar svindlande. Även för simstjärnan själv.
– OS 2028... det är ju om 19 år. Då ska jag ta tio guld, haha. Nej, jag vet inte. Det finns ju mycket annat man vill göra också. Och nu tänker jag bara tre år fram i tiden, säger hon.
Tre år. OS i London. Det är där ska hon ta nästa stora steg.
– Nu har jag ju EM-guld och VM-guld. Så det är ju bara OS-guld som saknas.
I väntan på den medaljen kan hon dock fortsätta glädjas över ett sommarlov utöver det vanliga, och försöka smälta det som hänt.
När gymnasiets medieprogram slår upp portarna den 24 augusti kommer Sarah Sjöström dit som nybliven världsmästare.
Och pappa Göran kan få lite omväxling – på jobbet.
Tidigare har några klick på datorn och EM-guldet från Eindhoven gång på gång gett inspiration vid tunga arbetsdagar. Nu blir det i stället ett världsrekordlopp.
– Det är samma för mig. Jag brukar också titta på EM-loppet när det till exempel går dåligt i träningen, säger Sarah.
– Jag har hela tiden haft det i Ipoden.