Till den yppersta Europaeliten lär Sverige knappast ta sig. Högst upp spelar England, Wales, Skottland, Italien, Frankrike och Irland i en stängd liga.
Strax därunder huserar Rumänien, Ryssland, Portugal, Spanien och Ukraina. Dit kan Sverige inte heller nå, men väl till nivån strax därunder.
Vad krävs då för att bli en bra rugby-spelare? Var är det Sverige ligger efter? Stangenberg talar om bra bollbehandling, snabbhet, styrka, uthållighet och spelförståelse.
– Mod? Nej, visst är sporten tuff men en rugbyspelare behöver inte vara modigare än en hockeyspelare.
Detta är egenskaper som många kunde se under den nyligen avslutade VM-slutspelet i Nya Zeeland, där hemmanationen bärgade guldet. Stangenberg är naturligtvis lyrisk över den spelkvalitet som visades när världens bästa rugbyspelare var i aktion.
Helst vill han se fartfylld rugby med mycket löpningar, ungefär som Nya Zeeland och Australien spelar. Andra föredrar mer klungspel där starka lag, som Sydafrika, vinner framgångar.
– Rugby handlar om att få övertaget, om att få motståndaren att räkna bort en. Man letar hela tiden efter lägen två mot en, förklarar Stangenberg.
Ofta är det lättare att komma fram längs kanterna, särskilt om man lyckas med ambitionen att hamna i numerärt överläge. Problemet är att det då blir sämre vinkel när det är dags att sparka för extrapoängen, och många lag försöker därför ta sig fram så centralt som möjligt.
Dessa principer gäller naturligtvis för svenska rugbyspelare så väl som för världsstjärnorna i stornationerna, men skillnaderna i utförande är enorma.
Stangenberg ser ändå att svensk rugby är på väg åt rätt håll.
– Kvalitetsmässigt är vi på uppgång. Vi har haft en bra yngre generation som kommit fram, säger han.
Men visst lever rugbyn ett liv på den svenska idrottens bakgård. I dag finns det drygt 3000 registrerade utövare. Målet är att nå upp till 9000 spelare, och nästa år startas ett ungdomsprojekt för att få bättre återväxt.
Ett problem har varit tillgången till spelplaner, där rugbyn ibland har svårt att komma in på arenorna eftersom ägarna är rädda om gräsplanerna.
– Detta beror på en okunskap om vad rugbyn är. En fotbollsplan blir ofta mer sliten än en rugbyplan. Vi vill också ha bra planer, det är en föråldrad syn att rugby kan spelas på en åker, säger Stangenberg.
En väg framåt är därför att spela rugby på konstgräs, något som går utmärkt förutsatt att underlaget är tillräckligt mjukt. I fjol spelades en landskamp på konstgräs i Södertälje, den första i Norden, och alla var nöjda.
– Konstgräset är ett hopp för oss, säger Magnus Stangenberg.