”Lite illa” var en rejäl underdrift.

Kazakerna var effektiva framför hemmapubliken, var i ledningen mer eller mindre hela matchen och när Alexander Nasonov slog in 4–2-målet en knappt kvart från slutet så tog förbundskapten Franco Bergman en timeout.

Ett genidrag, skulle det visa sig.

– Vi flyttade upp en back och spelade nån sorts 4–3–3 för att prata fotbollsspråk. Men det var bra gjort att vi lyckades vara så kalla, bara malde på och skapade massor med chanser. Vi skulle ha avgjort under matchen med tanke på hur många målchanser vi missade, säger Bergman.

Efter Hans Anderssons reducering och Erik Säfströms kvittering till 4–4 på tilläggstid gick matchen till förlängning, och sedan till straffar.

Väl där hade såväl Hans Andersson som Christian Mickelsson chansen att bli hjälte, men missade. I stället var det Johan Löfstedt som slog in Sveriges sjätte straff.

– Jag tänkte inte så mycket, och det var nog det som hjälpte. Det var ju bara att slå in den. Någon måste bli hjälte och den här gången var det jag. Men otroligt skönt att se den gå in, säger han.

Anders Svensson räddade tre straffar, och var dessutom på två till.

– Jag hade en jättejobbig match, det kändes som att så fort bollen var i närheten av mig så gjorde de mål. Då är det jäkligt skönt att knipa några straffar och känna att man bidrar, säger Svensson.

Matchen spelades 3x30 minuter på grund av snöfall, och det gjorde att de gick runt på få spelare.

Johan Löfstedt byttes inte in så ofta som vanligt.

– Jag spelade dessutom forward nu, men det är bara att göra det man kan när man kommer in, jobba hårt och hjälpa till i defensiven. Men med tanke på att vi mer eller mindre var ute ur turneringen så känns det extra kul att få spela VM-final i morgon, säger han.

– Och efter det här har vi allt att vinna.

I söndagens final väntar Ryssland, som med vissa problem slog Finland med 6–4 i den andra semifinalen.

Avslag 11.00, svensk tid.