Talangen från Tasmanien hämtar kraft i naturen

Det var en av orienteringshistoriens största skrällar när Hanny Allston från Tasmanien vann VM-guld på sprintdistansen i augusti förra året. Att en 20-årig junior från en liten ö under "Down Under" skulle stjäla VM-veckans mest givna guld framför näsan på suveräna schweiziskan Simone Niggli var det absolut ingen som trodde.

Historiskt sett talade inget för unga Allston. Ytterst få av gulden som delats ut sedan VM-tävlandet inleddes 1966 har tagits av löpare under 25 år. Rutin och erfarenhet är viktiga ingredienser i jakten på gömda skärmar i skogen. Dessutom hade inte ett enda VM-guld vunnits av en orienterare från ett land utanför Europa.
- Det som hände i Danmark var en dröm. Det finns inget annat sätt att beskriva det, säger Allston.

Drömmen hade till stor del formen av en saga. Guldmedaljen hängdes kring Allstons hals av kronprins Frederik av Danmark.

Ett besök hemma hos världsmästarinnan på Tasmanien är ett äventyr med guldkant. Den lilla ön, som ligger två och en halv timmes flygresa från Sydney i riktning Sydpolen, har allt en konditionsidrottare kan drömma om. Hela landet är en träningsanläggning. 20 procent av öns yta är nationalpark, stora delar världsarvslistade, och här slingrar sig utmanande vandringsleder genom varierande och kuperad terräng. Längst ut vid kusten vita sandstränder som står i skarp kontrast till det turkosa vattnet.
- Det är det här jag inte vill vara utan. Jag kan inte leva utan de här stunderna, säger Allston en tidig morgon i St Helens.

Klockan är strax efter sju och tillsammans med träningskompisen David har Hanny redan genomfört dagens första träningsrunda. En morgonjogg utmed Tasmanska sjön som den här allra sydligaste delen av Stilla Havet heter.
- Jag älskade den här stranden redan som barn. Vi brukade åka hit och tälta och det var precis som nu, helt magiskt, säger Hanny och tittar ut över havet.

Hemma i Sverige är det svårt att förstå varför en supertalang som Hanny väljer att stanna kvar på en liten ö söder om Australien där orientering är en idrott som sällan uppmärksammas. Det är i Norden som de stora tävlingarna finns och det är hit ryssar, schweizare, fransmän och australier kommer för att träna, tävla och utvecklas. På plats på Tasmanien är det lättare att förstå vad det är som är så svårt att lämna.
- Jag hämtar kraft från naturen och jag har tränare och träningskompisar som jag trivs med, säger Hanny och därefter något lite överraskande.
- Jag vill inte träna för mycket orientering för då tröttnar jag. Det kan gå flera månader utan att jag håller i en karta. När jag inför mästerskapen trappar upp kartträningen kan jag snabbt korrigera de misstag jag gör. Den som tränar orientering dagligen år ut och år in lär sig att göra misstag istället för att lära sig att göra rätt.

Hanny Allston är en kombination av talang och träning. Hon började träna mycket redan i unga år, då i simbassängen.
- Jag var lovande. När jag var 14 år var jag nia på australiensiska mästerskapen och här nere är det bra. Det finns så många duktiga simmare, säger Hanny som tröttnade på bassängen.
- Jämfört med orientering och löpning är simning ensidigt och du är väldigt styrd av en tränare. Jag tappade motivationen och slutade utvecklas. När min bror tog med mig på ett orienteringsläger var det en helt annan känsla.

I dag fokuserar Hanny Allston hårt på löpträning. Hennes tränare, 80-årige Max Cherry, driver med stor auktoritet en träningsgrupp i Hobart. Förutom Hanny ingår ytterligare en tjej, Donna Macfarlane som var OS-åtta på 3.000 meter hinder senast. Allston ligger hack i häl på intervallpassen runt fri-idrottsovalen i parken vid Queens Domain.
- Jag tränar egentligen alltid vad jag känner för. Jag gillar att springa långt och jag gillar att springa fort. Det är en bra kombination, skrattar Hanny.

Onekligen. Kombinationen av långt och fort blir översatt till ren löpning den klassiska maratondistansen och det är troligt att Hanny Allstons fokus kommer att flyttas från orientering till maraton inom en ganska snar framtid. Hon gjorde 2.46 på kuperad bana i sin debut förra hösten och har satt upp som mål att springa OS-maran i Beijing nästa år. För att komma dit krävs sannolikt en tid under 2.28. De som står Hanny närmast menar att det inte är omöjligt.
- När jag var liten såg jag två stjärnor på himlen utanför mitt sovrumsfönster. Jag döpte den ena till O och den andra till Lympics. Jag bara kände att jag skulle nå dit en dag, säger Hanny.

Innan maratonsatsningen kan ta ordentlig fart är det VM i orientering i Ukraina som gäller. Hanny har vunnit de australiensiska mästerskapen men inte tävlat något i Europa i år. Hon kommer som ett oskrivet blad, men ändå som en av favoriterna.
- Mitt mål är att ta medalj igen. Gör jag det måste jag vara nöjd, säger hon blygsamt.

Precis som djuret som kommit att bli symbol för hennes hemö, den tasmanska djävulen, kan det vara en falsk blygsamhet. Söt och snäll på ytan men när det blir allvar är de båda på bettet.

Det är inte omöjligt att uppstickaren Allston än en gång tuggar sönder konkurrenterna i Ukraina.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut