• Flest Grand Slam-titlar.
• Det största, bredaste spelregistret bland de stora mästarna.
• Den bästa förmågan att behärska och vinna på alla underlag.
Därför måste Roger Federer i dag, om inte förr, betecknas som världens främste tennisspelare genom tiderna.
Den 27-årige schweizaren skrev historia i Paris för fyra veckor sedan då han fullbordade sin samling av Grand Slam-titlar.
I Wimbledon på söndagen skrev Federer ett nytt guldkapitel efter en makalös thriller, trots att han inte spelade på topp. Nu är han först till 15 Grand Slam-titlar – och kommer inte att nöja sig med det.
Att jämföra olika epokers mästare är svårt, för att inte säga omöjligt. Många äldre tennisvänner rankar Rod Laver högst. Den briljante australiske vänsterspelaren skulle säkert ha tagit fler Grand Slam-titlar än elva om han fått spela fler turneringar och inte stoppats av proffsförbudet under åren 1963–67.
Vi är många som länge höll Pete Sampras som nummer ett. Han är fortfarande bäst i Wimbledon med sju titlar på åtta år, 1993–95 och 1997–2000. Med sitt fullfjädrade, distinkta serve- och volleyspel skulle en Sampras på topp kanske besegra en Federer på topp på både gräs och hardcourt.
Men amerikanen faller på sitt grusspel. På 13 starter i Paris nådde Sampras som bäst semifinal en gång. Federer har spelat fyra raka Parisfinaler – och tog titeln i år.
Lägg därtill att Sampras behövde 13 säsonger för att ta hem sina 14 GS-titlar. Federer har tagit 15 titlar inom loppet av sex år.
Rod Laver vann elva GS-titlar på blott fem säsonger och Björn Borg tog sina elva titlar under åtta säsonger, 1974–81. Men supersvensken missade chansen i US Open. Och tennisen har trots allt utvecklats och går mycket snabbare i dag än på Lavers, Borgs och träracketarnas tid.
Roger Federer har långt ifrån flest singeltitlar på touren och har inte varit världsetta längst tid. Men bollkonstnären från Oberwil är en komplett spelare och mästerlig på alla underlag – gräs, hardcourt, grus och inomhusbanor – även om han på grus ändå står i skuggan av fenomen som Rafael Nadal och Björn Borg.
Förmodligen skulle schweizaren dominera spelet också på en spikmatta eller luftmadrass.
Samtidigt måste man lida med Nadal, världsetta från augusti i fjol fram till söndagen. Den knäskadade spanjoren fick aldrig chansen att försvara sin Wimbledontitel.
Till sist: Anmärkningsvärt är att Federers genombrott kom relativt sent. Först i sin 17:e Grand Slam-turnering, Wimbledon 2003, gick han till en semifinal – och vann även titeln. Efter det lossnade allting, som hans dåvarande tränare Peter Lundgren också förutspådde, och nu har han vunnit 15 av de 25 senaste GS-turneringarna.
Den utvecklingen kunde ingen ana. Allra minst i januari 1998, då en 16-årig Federer förlorade juniorsemifinalen i Australian Open mot jämnårige Andreas Vinciguerra. Vi som satt på läktaren i Melbourne den lördagen tyckte att det var lite onödigt att schweizaren hade en matchboll innan svensken vann...