PEKING.
Inget guld.
Och ändå:
Inget fiasko.
Har man få givna guldfavoriter är det svårt att ta många guld.
Men Sverige håller fortfarande världsklass på ett område. Vi är mästare på att förklara missar.
Kanske en Holm, kanske en Kallur eller kanske en Dahlby.
Kanske skulle någon av dem kunna ta guld. Så lät det. Själv såg jag Holm som Sveriges enda guldchans. Mest i brist på andra.
Ingen av dem vara nära och istället var det skrällar som stack fram.
Emma Johansson på upploppet, så nära guldet. Rolf-Göran Bengtsson vid sista hindret, hade Ninja varit över hade tiden troligen räckt till guld. Fredrik Lööf var ingen skräll men han var en segling från seger.
Nu kommer det att pratas och grävas och analyseras om vad som var fel.
Det är lätt att se. Sverige hade tunnare trupp nu. Det fanns inga klara världsettor.
När framtidsdiskussionen nu drar igång är den enkla men svåra lösningen på vad som behövs: Fler talanger.
Talanger som kan vinna och är beredda att offra allt för att göra det. De kan inte köpas för pengar. Utan såna spelar det ingen roll hur mycket pengar som ramlar över RF, SOK, klubbar och förbund.
Och det kunde ha blivit ett bättre svenskt OS om...
Här är tio förklaringar till varför det gick som det gick i Kina.
1) Häckarna var för höga och kom alldeles för tidigt.
2) Domarna var dumma. Ara Abrahamian har känt sig orättvist behandlad i fyra år. Nu har Sveriges brottningsledare fyra nya år på sig att rensa upp i trikåträsket och göra något åt den maktmaffia de kallar korrumperad.
3) Höjdhoppsribban föll för lätt.
4) Simmarnas dräkt måste ha varit en dålig piratkopia från Pearl Market. Alla som är i Peking och ska dra på sig något plagg vet att grundkursen lyder: KOLLA ALLTID DRAGKEDJAN. Tessan hade glömt det.
5) Dahlby var bättre på att snacka än skjuta.
6) Vindarna viskade inte rätt namn.
7) Carolina Klüft hade tröttnat på att vinna guld.
8) Simmarna satte i alla fall massor av nya rekord, tyvärr var de bara svenska. Och de slogs i bakvattnet när resten av världen bara flöt iväg.
9) Friidrottarna fick i alla fall flera finalplatser än i Aten. Vem bryr sig? Bra bredd räcker inte för medaljer.
10) Det var för många kineser i vägen för Jörgen Persson.
Det här är ändå inget som sätter Sverige i landssorg.
Det Lars Lagerbäck, Bengt-Åke Gustafsson och deras landslag håller på med kan skapa vild glädje och galna raseriutbrott. Såna känslor väcker inte ett OS.
Ett guld blir "Jaha, vad kul". Ett misslyckande blir "Jaha, kunde man ju räknat ut" och sedan är det en ny allsvensk omgång att se fram emot.