Styrstångsfylleri är inget att rekommendera, särskilt inte längs Tour de France slingrande rutt. Men risken finns, så många frestelser som bjuds mellan start och mål. Det gäller även den fasta födan, bara du vet var du ska stanna över natten.
Detta är också upprinnelsen till den berömda Michelinguiden, oumbärlig för varje rundtur i det gastronomiska Frankrike. För cykelproffsen är dock mat kombinerad med alkohol dopning och då inte bara för att tävlingsdräkten är så tajt. Men alla runt touren kan njuta sybaritiskt i det böljande landskapet och vinet kan njutas även visuellt, där det föds. Prunkande vinberg är mycket vackrare än vissnande fält av överblommade solrosor eller dammigt vete.
Själv skulle jag ägna särskild uppmärksamhet åt den andra dagsetappen, mellan Monaco och Brignoles. Längs vägen passerar cyklisterna Draguignan, där den svenske vinmakaren Lars Torstenson uträttade storverk på Vin & Sprits vingård ända tills ekonomerna drog åt handbromsen inför privatiseringen. Sedan tog det svenska spritbolaget en Tour de France, absolut!
Men titta samtidigt på stadsplaneringen i Draguignan. Det gjorde Napoleon och värvade genast stadsarkitekten Hausmann att göra om Paris gränder till ståtliga avenyer. En baktanke var att ge artilleriet fritt skottrum vid eventuella folkuppror, men för cyklisterna på Frankriketouren blev det en målfålla av särdeles slag.
Färden går vidare via Marseille till Montpellier och söderut till Barcelona. Vad säger spanjorerna när fransmännen ritar om kartan så där? Kanske är de bara glada och gläds åt alla uppmärksamhet. För den hungrige och törstige frestar även denna del av resan. Grabbarna trampar vidare när vi sätter oss till bords hos spanska kockar som numera lockar fransmännen lika mycket som de egna mattemplen. Den spanska cavan får dock stå oöppnad, Katalonien har mycket bättre viner att släcka törsten med.
Touren vänder nu norrut, över gränsbergen. På den nionde etappen passeras det heliga Lourdes. Sedan väntar Limoges, en av de berömda ekskogar som fransmännen förvandlar till dyrbara vin- och spritfat.
Dagen efter är som bekant törsten extra stor och den då trampar cyklisterna in i kurorten Vittell. Nog är det bättre att vi kommer till det välgörande vattnets källa, än att det budas hit i flaska?
Vi knegar vidare norrut och når Colmar där dagens vinnare kan fira med ett glas alsacevin. Förlorarna får en lika uppskattad delikatess, surkål, och man kan gissa att alla delar broderligt.
Såvida nu inte även surkålen klassas som dopning. Cykling med extra gasmotor ryms knappast inom reglerna?
Som straff förvisas hela touren upp i alpbergens lutningar, in i Schweiz, innan man vänder åter till Frankrike. Bourgogne och Beaujolais hägrar norrut, men styret vänds mot söder genom Côtes-du-Rhône.
Även där finns dock berg. Det mest berömda är Mont Ventoux, så högt att det kan räcka för ett helt år i Provence. Cyklisterna pinnar förstås förbi i raketfart, för därefter stundar slutetappen med målgång på Champs- Élysées i hjärtat av Paris.
Att vinnaren firar i champagne är som sig bör och det gör även alla andra. ”I seger förtjänare jag det, i nederlag behöver jag det”, lär både Napoleon och Churchill ha sagt. Frågan är dock om man måste ta sig runt hela detta land för att njuta segerns sötma.
Går det inte lika bra framför teven?