Klockan är strax efter halv fyra på måndagseftermiddagen. Planet är försenat med 45 minuter, men ett gäng trötta och lyckliga OS-guldmedaljörer som landar på Arlanda med medaljerna kring halsen verkar inte bekymrade.
- Det kändes direkt när jag kom till Turin att vi skulle vinna och det här, att komma hem och hyllas, får man inte missa. Det är pricken över i, säger Peter Forsberg.
Efter sju sorger och åtta bedrövelser (läs: World Cup 1996 och 2004, OS 1998 och 2002) fick "den gyllene generationen" äntligen bevisa att de kunde vinna då världens alla bästa var med.
- Vi har haft många chanser, men aldrig riktigt lyckats. Det här var för många av oss sista chansen att vinna OS, och känslan av att äntligen ha lyckats går inte att beskriva, säger Nicklas Lidström som satte det avgörande 3-2-målet i finalen mot Finland.
Veteranen Jörgen Jönsson, som varit med om både lycka och sorg med Tre Kronor, säger med ett snett leende:
- Jag somnade lite bättre i går, än efter matcherna mot Vitryssland 2002 och Tjeckien 2004.
Tre Kronor ska precis sätta sig i bussen som tar dem till hyllningarna på Medborgarplatsen i Stockholm då DN frågar Jönsson hur många han tror dyker upp.
- Jag är glad om det kommer 50 pers. Men... det blir nog några fler va...
Jönsson, som fanns med redan vid förra OS-guldet 1994, får rätt. När Tre Kronor-spelarna anländer till Medborgarplatsen vid halv sex-tiden är stämningen magisk. Svenska folket har gått man ur huse. Uppskattningsvis är 25 000 personer på plats.
- Underbart! Det här är hela grejen med att vinna ett mästerskap med Sverige. Det här är det största, säger Mats Sundin.
- Vi var några i laget som sa att vi skulle göra allt för att åka hem. Och nu känns det värt det.
På krav från publiken dansar Henrik Lundqvist lite på scenen.
- Finns inte ord för det egentligen. Underbara hockeyspelare och underbara människor, säger förbundskaptenen Bengt-Åke Gustafsson om sina mannar innan han också, mer eller mindre frivilligt, tar en svängom på scenen.
Tillsammans med Damkronorna och publiken sjunger sedan Tre Kronor "Du gamla du fria".
Mats Sundin kan inte låta bli att vara lagkapten även uppe på scenen. "Av med hjälmarna", kommenderar han lagkompisarna när det är dags att sjunga nationalsången.
Till tonerna av Nick Borgens "We are all the winners" kastar spelarna ut guldhjälmarna i publikhavet.
- Fantastiskt roligt. Men det har ju varit vårt mål hela tiden, att ta guld och få komma hit, säger Bengt-Åke Gustafsson som, efter att spelarna lämnat scenen, ser till så att hans son Anton Gustafsson, 15, får träffa idolen Peter Forsberg.
- Trevligt att träffas. Säger "Foppa" och skakar hand med Anton som rankas som ett av de största löftena i svensk ishockey.
Alla svenska guldhjältar utom Fredrik Modin och assisterande förbundskaptenen Anders Eldebrink är på plats i Sverige under guldfirandet. Modin har stoppats av sin NHL-klubb Tampa Bay Lightning och Eldebrink har valt att åka direkt till schweiziska Kloten.
Efter hyllningarna på Medborgarplatsen åker Tre Kronor till Park Hotell. Men alla deltar inte. Bröderna Sedin är tvungna att återvända till klubblaget Vancouver Canucks. Kenny Jönsson styr färden hem till Rögle. Ronnie Sundin och assisterande förbundskaptenen Janne Karlsson åker hem till Göteborg. Jörgen Jönsson väljer en lugn hemmakväll med familjen i Karlstad.
- Nu ska jag krama om mina tjejer och ta en god natts sömn. Det är jag värd, säger Jönsson.
För de övriga fortsätter firandet i Stockholms nattliv, på nattklubben Sturecompagniet.
- Det blir en lång och rolig natt, lovar Henrik Lundqvist.
- Vi spelar mot New Jersey borta på onsdag, säger Peter Forsberg, men tillägger snabbt:
- Det är länge dit. Oj, det är länge dit...