I VM kraschade Sverige med en jädra smäll.
I EM blev Sverige en bubbla som blåstes upp, började pysa, smällde och försvann.
Men den här gången kräver jag inte att Lagerbäck ska försvinna. Det är alldeles för lätt att skrika det idag.
Hans taktik är sönderläst, försvaret raserat men hans stora gigantiska fel var att svenska spelarna sov sig genom första halvtimmen på grund av en dödlig blandning av nerver och nonchalans.
Men. Det här är spelarnas fotbollsliv. Det här var deras sista stora chans i landslagslivet. Det är de som ska se sig i spegeln idag och undra vad f-n de höll på med.
Hela Ryssland surfar på en framgångsvåg, men det förlåter inte att svenska spelarna startade matchen som ett gäng mätta, trötta, strandade sälar. De uppträdde som att de redan var klara för kvarten mot Holland.
Men det var Holland-light de mötte. Ryssland spelade precis som Sverige tränat i Lugano. Med ett snabbt och rörligt kortpassningspel. Men när det var match startade lagen i olika hastigheter och innan Sverige vaknat var det 0-1 och uppförsbacke i klass med backhopparbacken bakom stadion.
Sverige hade inget tempo. Inget mittfältsspel. När ryssarna med några snabba kombinationer fick Ljungberg, Svensson och Nilsson att bli vilse bland alperna blev det gigantiska ytor för Petter Hansson att täcka och Pavlutjenko kunde sätta 1-0.
Fredrik Ljungberg sade på presskonferensen före matchen att Ryssland spelade total football. Och visst, förspelet till 2-0 var rena totalfotbollen.
För Sverige är de goda åren över. Kvalreglerna och kvalgruppen gör att Sverige har en extremt svår väg till VM i Sydafrika.
Sista kvällen i EM var sista chansen för gänget.
Lars Lagerbäcks mästerskapsmeriter började med en sorglig EM-snabbis, jag räknar med att det slutade med en lika snabb utgång ur EM åtta år senare.
Högmod är den första dödssynden. Det blev den största för Sverige i EM 2008.
Det finns ändå inte samma anledning att dra igång motorsågen framför Lagerbäck och kräva hans avgång som efter VM i Tyskland.
Då var fotbollslandslaget i spillror. I Den Heliga Gruppen fanns sprickor och grupperingar och jag trodde aldrig att Lars Lagerbäck skulle få ihop det där igen. Jag ville se ett annat ansikte försöka kräma ut det sista ur det gamla gänget och hitta vägen till alperna. Men samma gamla Lagerbäck blev kvalkungen tog laget till EM.
När laget väl checkat in i Lugano fick han aldrig laget att tända till på rätt sätt.
Spelarna verkade mest belåtna över att vara där och sedan alldeles för övertygade om att gå vidare.
Laget var EM:s oldies men inga goldies.
Lagerbäck ville att laget skulle ta ett utvecklingskliv i sitt offensiva spel och det fanns tendenser. Men Lagerbäcks grundfilosofi är så hårt präglad av defensivt tänkande att spelarna blir sjösjuka när Lagerbäck försöker sig på en förvandling. Offensiven räcker inte för att köra över något lag på den här nivån. Defensiven har tappat fokusering och ligger i ruiner. Identitetskris är bara förnamnet.
Ändå ser jag ingen anledning att ge honom sparken och det är löjligt populistiskt att fastna i åldersfixeringen. Det var inga 20-åringar som låg bakom Sveriges senaste OS-guld i ishockey. Sverige har inte tusen talanger som kan sparka upp landslagsdörren och ta en plats.
Men om Lagerbäck ska vara kvar måste kravet vara att han är totalt osentimental och kan kapa heliga spelare. Hans två sista år måste bli en övergångsperiod till det nya landslaget. Det kommer bestå av spelare som spelar U 21-EM på hemmaplan om ett år.
Henrik Larsson har inte klarat fartomställningen från Starke Arvid till Tivoli Neu och kan inte vara given i landslaget. Fredrik Ljungberg har fått bly i skorna, vinner inga löpdueller och får inte vara opetbar.
Lars Lagerbäck sade under ett snabbstopp i detta motorvägs-EM att det var bra stämning i truppen, nästan lite för bra.
Hur stämningen verkligen var kommer fram senare. Men utåt har det så här långt spridits en känsla av myspys.
Segern mot Grekland gav tre poäng men den var farligt förrädisk. Slutet mot Grekland och början mot Spanien lurade svenskarna att tro att resan till kvarten skulle bli lättare än vad den blev.
En världstjärna gör inget världslag.
En kostym gör inte Lagerbäck till en matchcoach i världsklass.
Han borde ha bytt spelare tidigare mot Spanien, han klarade inte att ändra matchbilden mot Ryssland. men Lars Lagerbäcks största fel var att han inte kunde hindra spelarna att tro att de hade ett världslag på gång bara för att de hade Zlatan Ibrahimovic i truppen.
Zlatan tände hoppet att Sverige skulle gå långt.
Men utan bra organisation, disciplinerad defensiv och prickfri koncentration går Sverige ingenstans.