Snöovädret gjorde så att matchen spelades i 3 x 30 minuter, och efter två perioder av mer eller mindre parodi där bollen knappt ens rullade blev det åtminstone en halvtimme "riktig bandy".

Och väl där var Hammarby starkast.

Johan Östblom slog in 2—1 redan i inledningen av slutperioden på ett snyggt volleyskott medan Robin Nordin sköt in 3—1-målet tre minuter senare, efter fint förarbete av Patrik Nilsson.

- Det var bara att sopa till. Det var det absolut viktigaste mål jag någonsin gjort. Jag satt på bänken som junior 2001 när vi vann SM-guld med Västerås men det här känns roligare. Vi har haft en sådan otrolig bredd på laget hela året, vi måste vara svårlästa. Otroligt roligt att vi lyckades vinna, sade Östblom.

Den vanliga guldfrossan infann sig inte, och Bollnäs skapade egentligen inte särskilt många farliga målchanser under slutminuterna.

SM-guldet var Hammarbys första efter sju raka finalförluster.

Finalen blir annars mest minnesvärd på grund av de usla förhållanderna.

Pausvilan efter den första perioden var 35 minuter, så lång tid tog det för tre traktorer med plogar och tre ismaskiner att åtminstone göra isen duglig.

Bollnässpelarna slog mest långa lyror eftersom bollen knappt ens rullade i det tjocka snölagret.

Liberon Olov Englund:

- Vi hade lite problem med Timo Oksanens långa utkast, men annars fungerade det sjukt bra där bak. Det känns gudomligt skönt nu, även om det känns lite tomt. Nu är ju säsongen över, och ansikten man sett varenda dag under så lång tid ska man inte se lika ofta nu, sade Olov Englund.

För tränaren Stefan Karlsson var segern extra skön.

Efter sju SM-guld som spelare har han förlorat fem finaler som tränare — tills nu.

- När vi tog över laget i april visste vi inte ens om vi hade några spelare eller om klubben skulle finnas kvar över huvud taget. Men under resans gång har tankarna om SM-guld blivit starkare. Vi vinner World cup, vi vinner elitserien och vi vinner SM-finalen. Bättre än så blir det inte, sade Karlsson.