I curling skapar inte ens fyra raka EM-guld några större rubriker. En femte titel i Garmisch Partenkirchen på lördag skulle förmodligen heller inte uppmärksammas så mycket om det inte vore OS-säsong.
Så läsaren kan ju kontrollera med sig själv innan namnen snart följer i tryck.
Vad heter de? Anette Norberg kanske är bekant de andra tre heter Eva Lund, Cathrine Lindahl och Anna Svärd. Anna har nyligen gift sig, så den som sade Bergström får också rätt.
Om två månader kommer namnen att bli kända ansikten för tv-tittarna.
Det är bara att inse att vissa sporter är större och andra mindre. Vi är glada för den uppmärksamhet vi får och går inte och tänker på vad andra får. Det känns som att allt fler vet vilka vi är, säger Anette Norberg när vi träffas en dag i november.
Någon vecka senare dyker det upp affischer i landets spelbutiker där Anettes porträtt förväxlats med den gamla konkurrenten Elisabeth Gustafsons. Som sagt, några kändisar är de inte ännu, inte ens på redaktionerna.
Det är kontraster på många plan denna eftermiddag i Danderydshallen, den nybyggda isladan norr om Stockholm där OS-kvartetten har sin träningsanläggning numer. Det vill säga Cathrine tränar ofta för sig själv hemma i Östersund. Så kan det vara i en sport som tjejerna själva beskriver som en individuell lagsport.
Den gnistrande isen och de mjuka färgerna skapar en kall men samtidigt ombonad karaktär. På en bana bredvid världsmästarna prövar ett företagsgäng curling. Förmodligen är det första gången för de flesta, för de ser mest ut som Bambi allihop.
Medan de flesta svenska OS-resenärer bara har sin idrottskarriär för ögonen har lag Anette Norberg både heltidsjobb, man och barn att tänka på.
Hennes lillasyster Cathrine har barnvagnen parkerad vid läktaren. Dottern Emma föddes i augusti. I curling innebär en fyramånaders bebis inga hinder för OS-satsningen.
Ordet curlingföräldrar får en ny innebörd. Medan de tre lagkamraterna är lediga från sina arbeten inför OS jobbar Anette vidare som chef på ett livbolag och hösten har varit full av tankar på en bolagsombildning.
Det har varit mycket att göra, men jag har valt det här själv. Jag har alltid jobbat heltid och samtidigt satsat på curlingen. Det har gått bra hittills, så varför skulle jag ändra på allt den här gången, säger Anette, som har två barn, Tobias 15 och Therese, 8.
Anette säger att sporten för henne blivit en ventil.
När jag tävlar måste jag koncentrera mig helt på det och kan inte fundera på jobbet. Därför tycker jag att det är en fördel att ha det så här. Dessutom blir jag så lätt otålig när jag går hemma.
Hon är lagets skipper, ledaren, beslutsfattaren, spelaren som har sista stenen i sin hand, den som blir hjälte eller syndabock, den som får rubrikerna. Så om inte ens skippern är igenkänd, hur anonyma ska inte då övriga tre spelare i laget vara.
Eva Lund har vant sig vid att hennes, Cathrines och Annas namn inte alltid nämns i referaten, trots att alla fyra utför lika många stenar och är lika delaktiga i segrarna. Hon säger att det är rimligt att kaptenen får lite mer uppmärksamhet, men inte att man helt glömmer bort de andra tre.
Vi andra har fått acceptera att det är på det här sättet och inom gruppen har vi inga problem med det. Inför den här säsongen vet vi om att det kommer att bli extra mycket fokus på Anette och det går inte att ändra på intresset kring hennes person, säger Eva, som är lagets trea och spelar stenarna nummer fem och sex.
Ju högre nummer på stenen, desto mer utslagsgivande blir den oftast. Men samtidigt:
Ju bättre Anna spelar som etta och Cathrine som tvåa, desto lättare blir uppgifterna för Eva och Anette.
Vi kan inte vinna om Anette spelar dåligt, men vi kan vinna om Anna har en dålig dag. Men givetvis hänger allting ihop. Hur bra jag spelar beror på vad någon annan lämnat över åt mig. Det är det som gör curling så fascinerande. Det är en individuell sport i en lagsport, säger Eva.
Som lag har Härnösandsgänget aldrig spelat OS tidigare. Det fanns de som tyckte att laget borde ha fått åka till Salt Lake City eftersom man visat bättre form än det förhandnominerade laget Elisabeth Gustafson, som sedan missade OS-medalj.
Samtidigt gjorde Anette Norberg och gänget upp en fyraårsplan med sikte på Turin.
I Sveriges olympiska kommittés regi har laget gjort regelbundna fystester som visar på en stadig förbättring med cirka tio procent per säsong på alla nivåer. Styrka och uthållighet är viktiga egenskaper för en curlingspelare när matcherna drar ihop sig. Lag Norberg hamnar inte sällan i underläge i början, men vinner ofta på att man orkar hålla koncentrationen uppe genom alla tio omgångarna. Under de långa turneringarna håller laget högst lägstanivå, vilket bland annat gav VM-guld förra vintern.
En annan styrka är samspeltheten. Anette och Cathrine har tävlat tillsammans sedan 1990, Eva anslöt 1998 och Anna gör sin tredje säsong i laget.
Det är klart att man skulle kunna sätta samman fyra individuellt väldigt duktiga curlingspelare och satsa, men det beror mycket på hur man är som person. För oss har det varit väldigt viktigt att skapa den här lagkänslan. Vi involverar våra anhöriga i vår satsning och har gjort en hel del sociala saker för att stärka sammanhållningen, säger Anette.
Cathrines man Anders går förbi med barnvagnen. Cathrine ammar fortfarande och Emma följer med både på träningar och matcher, så även till EM och OS. I de flesta sporter skulle barnafödande ett halvår före karriärens viktigaste tävling vara ett problem.
På det sättet är curling bra för det går snabbt att komma tillbaka. Jag har bara missat lite styrke- och konditionsträning, men den tror jag att jag ska kunna ta i kapp, säger Cathrine.
Syskonen kommer från curlingfamilj och Cathrine berättar att hon blev mer eller mindre tvingad till curlinghallen hemma i Härnösand. Hon tyckte att det var tråkigt att höra alla sitta och analysera matcherna och till slut gick hon med på att börja själv.
OS blir ingen helt ny erfarenhet för syskonen. De var med redan i Albertville 1992, när curling var uppvisningssport. Cathrine säger att OS-statusen har förändrat mycket av synen på deras sport.
Det har gjort att folk vet vad curling är och tar sporten mer seriöst. Man hör inte en massa sopskämt och att det skulle vara en gubbsport så mycket längre. Man får mycket mer respekt för det man håller på med, säger Cathrine och pekar på att laget blivit nominerat som Årets lag på Idrottsgalan.
Medlemmarna i lag Norberg känner sig inte som stora idrottsstjärnor. Däremot känner de sig som stjärnor i sin sport. En autografkö vid senaste besöket i Kanada var två timmar lång och ishallarna fulla varje gång de spelade.
För Anna Svärd, yngst i kvartetten, var det lite av en tillfällighet att hon blev en del av världens bästa curlinglag. Tänk vad ett telefonsamtal kan göra. Anna spelade för Sveg, men laget splittrades. Hon ringde till Anette, bara för att säga att hon var tillgänglig, men
Anette förklarade att det knappast skulle bli någon lucka i laget på ett tag.
Två dagar senare berättade Helena Lingham att hon väntade barn och skulle sluta. Anette ringde direkt till mig och snart var jag med i laget, berättar Anna.
Hon spelar etta och har till uppgift att bygga upp spelet. Hennes insatser blir sällan spektakulära, men präglar hela omgången.
Jag är stolt över att vara etta eftersom det är en så viktig del av spelet. Det skulle inte vara lika kul om vi hade en defensiv spelstil, men nu vet jag att mycket hänger på mina stenar, säger Anna, tjänstledig från jobbet som trafikplanerare hos en byggkonsult.
Under några månader slipper hon fundera så mycket på bredden på gator och cykelvägar. Nu är det EM, VM-kval och OS som gäller.
Lag Norberg har inte lämnat något slumpen. De har besökt Turin, de har varit i hallen, de vet hur långt det är till hotellet.
Snart kan de vara på väg ut ur anonymiteten.