Sport

”Viljo kallade det vetenskapliga test”

Viljo Nousiainen och Patrik Sjöberg vid en tävling 1995.
Viljo Nousiainen och Patrik Sjöberg vid en tävling 1995. Foto: Jack Mikrut / Scanpix
Viljo Nousiainen förde Patrik Sjöberg till de högsta höjderna, men i deras relation fanns en mörk baksida. I sin nya bok anklagar den före detta världsrekordhållaren sin avlidne styvpappa och hyllade tränare för att ha utnyttjat honom sexuellt. ”Jag bara önskar att jag haft kurage att träda fram medan Viljo levde”, säger Sjöberg.

Det började kort efter att de träffats första gången när Patrik Sjöberg gick i fjärde klass och fortsatte långt upp i tonåren.

Han tyckte tränarens tafsande och krav på att han skulle klä av sig naken var äckliga, men berättade aldrig för någon – inte förrän nu.

– Det Viljo gjorde mot mig och mot andra barn är den viktigaste anledningen till att jag skriver den här boken. Det handlar inte om att jag vill sätta dit någon som är död, det handlar om en historia som måste berättas av flera skäl, säger Sjöberg och upprepar en av de centrala meningarna i ”Det du inte såg” (Norstedts), boken om hans liv, som han skrivit tillsammans med Markus Lutteman.

Han sitter tillbakalutad i en fåtölj på förlagets kontor i centrala Stockholm. Den före detta höjdhopparstjärnan låter lugn och harmonisk när han pratar om ett ämne man aldrig hört honom prata om förut. Hans livs berättelse är fylld av rubriker, stora sådana, hyllande, men lika ofta med negativ klang.

Men det finns en historia som ingen skrivit om. Det var den vi inte såg, den som Patrik Sjöberg aldrig hade tänkt berätta.

Allting kom i en ny dager när han sommaren 2009 i samband med en jippotävling i Strömstad kom i samspråk med Christian Skaar Thomassen, svensk ungdomsmästare i höjdhopp, med norska rötter och under tio års tid medlem av Viljo Nousiainens träningsgrupp. Det var då som Thomassen berättade att han blivit sexuellt utnyttjad av Nousiainen. När Sjöberg hämtat sig från den första chocken började de samtala och insåg att de varit utsatta för samma sak.

Det blev vändpunkten som fick Sjöberg att bestämma sig för att skriva boken och avslöja den mörka hemligheten.

– När jag satt där och snackade med Christian kände jag att dels kom Viljo undan alldeles för lätt, dels hade jag ett ansvar att berätta vad som verkligen hänt, säger Sjöberg.

På flera ställen beskriver han ingående hur Nousiainen förgrep sig på honom under förevändning att han utförde ”vetenskapliga” test i syfte att utveckla honom som höjdhoppare.

Det kunde handla om att Viljo tvingade honom att klä av sig helt naken när han skulle mäta hans ben.

Eller att han onanerade åt honom så att han fick utlösning för att Nousiainen skulle kunna kontrollera kvaliteten på sperman.

Sjöberg hävdar också att tränaren gav honom sömnmedel och rakade bort håret kring hans könsorgan medan han sov.

Christian Thomassen har skrivit ett eget kapitel i boken, där även han detaljerat berättar hur övergreppen mot honom gick till.

– När vi pratade insåg jag att vi varit med om precis samma saker och jag vet att vi inte är de enda, säger Sjöberg.

Under arbetet med boken har han läst mycket om pedofili och han tycker sig se en röd tråd mellan dem som han misstänker att Nousiainen utnyttjat.

– Det är taskiga hemförhållanden, kanske bara en förälder hemma, det är presenter, uppskattning. Man var hjärntvättad. Viljo var den ende tränaren man kunde ha över huvud taget, säger Sjöberg, som även anklagar Nousiainen för att ha varit en notorisk lögnare, som bland annat ljög om sina studie- och idrottsmeriter.

Han menar att han själv hade den bakgrund som Nousiainen lärt sig att utnyttja. Han var ett skilsmässobarn och efter sporadisk kontakt under de långt ifrån problemfria uppväxtåren slutade Sjöberg att träffa sin pappa. Han berättar om missbrukare som levde med familjen, om hur han kom in i ungdomskriminalitet, att han egentligen ville bli ishockeyspelare, men att besök på Örgrytes friidrottsträning styrde in honom på en annan bana.

På den första träningen, när han gick i fjärde klass, träffade han Viljo Nousiainen och fascinerades av tränaren som omedelbart gav Patrik stor uppmärksamhet. Viljo började skjutsa honom hem efter träningarna. Han följde med upp i lägenheten och träffade Patriks mamma. Ett halvår senare flyttade de ihop och Nousiainen började resa runt med sin styvson på tävlingar och på träningsläger, i Sverige och utomlands.

Det var bland annat vid dessa tillfällen som övergreppen skedde.

Sjöberg beskriver den kluvenhet som en ung idrottskille med stora ambitioner kände när han blev utnyttjad. Han valde att blunda för hemskheterna med vissheten om att det var den erkänt duktige tränaren som kunde göra honom till världsstjärna. Det var också därför som han valde att flytta med sin styvpappa när denne separerade från Sjöbergs mamma. Han ville inte mista allt det som Viljo lockade med, träningslägren tillsammans med idolerna, de tyska världsstjärnorna, och möjligheten att en dag bli bäst i världen och slå världsrekord.

Visst hände det att han konfronterade Viljo med övergreppen, men svaret blev alltid förnekelse: ”Jag förstår inte vad du pratar om.”

– Det var inte förrän i 14–15-årsåldern som jag sade till honom att gör du det här en gång till så anmäler jag dig, berättar Sjöberg, som tror att det var ilskan han kände inom sig som bidrog till att han när han blev äldre ofta fick offentliga raseriutbrott mot sin tränare och även klippte till honom vid några tillfällen.

Sjöberg berättade aldrig om övergreppen för någon och när en av hans kompisar, som hjälpte till att röja upp i Nousiainens lägenhet efter tränarens plötsliga död sommaren 1999, hittade nakenbilder på en ung Sjöberg sa Patrik åt kamraten att glömma allt snabbt och kastade fotografierna.

Nu blir allt offentligt.

Så sent som i tisdags avslöjade han det för sin fru.

– Jag trodde att hon skulle bli förbannad för att jag inte sagt något, men hon tycker att jag är stark, säger han.

Han har även berättat för sin mamma och för sin tioåriga dotter.

Sjöberg medger att han har skuldkänslor. Om han hade vågat slå larm tidigt hade det förmodligen inneburit att andra pojkar inte drabbats.

– Jag fattade ju att Viljo fortsatte med flera andra och gjorde det med mitt tysta medgivande. Nu efteråt kan jag känna skuld eftersom jag visste vad han höll på med. Samtidigt var jag ju inte den förste han var på. Det har funnits folk på olika nivåer som vetat om detta, vilket i och för sig inte minskar min skuld, säger Sjöberg.

Ditt beslut att berätta kan innebära att andra personer i Göteborgs friidrottsvärld, som bär på en hemlighet, får frågor om de varit med om det här. Hur ser du på det?

– För vissa kanske det är en befrielse, om jag kan gå ut med det kanske de också kan göra det. Vissa kanske vill förtränga det, som jag gjorde i många år. Budskapet från mig är att det här är inte okej.

Viljo Nousiainen är död och kan inte försvara sig mot anklagelserna. Hur har du resonerat kring det?

– Jag välkomnar dem som vill utmana mig och stämma mig. Det finns många som kommer att vilja träda fram när den här boken är släppt. Och den som vill stämma mig stöder indirekt pedofili. Det är jag som är offer och jag bara önskar att jag hade kunnat ha kurage att träda fram medan Viljo levde.

Medförfattaren Markus Lutteman säger att han tänkt mycket på frågan och kommit fram till att det är okej att skriva på det här sättet, delvis för att Nousiainen inte hade några egna barn, men också för att även Christian Skaar Thomassen vittnat om övergreppen och att det inte handlar om några enstaka händelser.

Sjöberg vill med sin bok inte svartmåla idrotten, men han vill göra föräldrar uppmärksamma på riskerna för att det inom föreningslivet finns personer som kan tänkas vilja utnyttja deras barn. Han tycker att man bör kontrollera bakgrunden hos ledarna.

– I friidrotten kan i princip vem som helst bli tränare och du vet ju faktiskt inte vem du lämnar dina barn till. Det här är ett ämne som behöver belysas, säger han.

Under 30 år som tränare hade Nousiainen hand om upp emot 500 ungdomar. Han var under sin karriär en kontroversiell person, som först efter sin död fick större uppskattning och betraktades som mannen bakom det svenska hopparundret.

I Örgryte hade han bland annat hand om Yannick Tregaro och Christian Olsson. Stefan Holm var en annan hoppare som tillsammans med pappa Jonny reste från Värmland till Göteborg för att ta del av Nousiainens kunskaper.

I ett uppmärksammat DN-reportage av Leif Norrman 2005 hyllade Sjöberg själv Nousiainen. Han säger att han inte tycker att han hade något annat val. Han trodde att uppmärksamheten kring Viljo skulle ebba ut med tiden, men den bara växte. Han säger att han blev duktig på att ducka för frågorna och att det varit ”skitjobbigt” att inte kunna berätta om den andra sidan.

Patrik Sjöberg inser att det är oundvikligt att Viljos gloria nu hamnar på sned.

”Jag hatar Viljo för det han gjort, och det vill jag att folk ska förstå. Men jag vill heller inte ta ifrån honom de fantastiska tränaregenskaper han hade. Viljo hjälpte mig att bli bäst i världen. Utan honom hade jag kanske aldrig blivit det”, skriver han i boken.