Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sport

Voy, Voy! De siktar på Paralympics med öronen

”Voy, voy, voy!”. Ropen avlöser varandra samtidigt som en boll med bjällra far fram över planen.

Spelarna bär ögonbindlar och gör sitt bästa för att inte krocka.

Mälarhöjdens IK har startat Sveriges första riktiga fotbollslag för synskadade.

– Det är jättehäftigt eftersom det är en Paralympicssport, säger nybörjaren Claudio Quitral.

Egentligen är de alla nybörjare.

Och det märks.

Det blir många krockar och många felpassningar – men också många skratt.

Kanske är det inte så konstigt.

MIK Sound, ett nytt lag inom Mälarhöjdens IK, är Sveriges första riktiga satsning på blindfotboll – eller mer korrekt, fotboll för synskadade.

Sedan sista helgen i augusti har ett tiotal synskadade vuxna, från hela Stockholm men också utifrån landet, samlats vid Mälarhöjdens skola varje vecka.

Victoria Rosenvind från Skogås lutar sig mot planens midjehöga sarg och konstaterar:

– Alla pratar om fotboll i dag. Alla känner igen Zlatan, men ingen känner igen världsmästaren i till exempel goalball.

– Men här, i MIK Sound, spelar alla på lika villkor. Jag ser två procent på mitt bästa öga. På det andra ser jag en procent. Här kan även jag spela fotboll – och det är grymt häftigt.

Satsningen görs i samarbete med bland annat Synskadades riksförbund Stockholm/Gotland och är en del av det så kallade Projekt Axelsberg.

Målet är att skapa en unik mötesplats i stadsdelen.

– Tanken är att skapa ett aktivitetscenter för alla, oavsett funktionsnedsättning, säger fotbollstränaren Mark Blake.

– Vi vill visa att allt är möjligt.

Sedan tidigare leder han ett flickor 01-lag i Mälarhöjdens IK. Men när han i december fick höra om projektet ville han hjälpa till.

– Jag är engelsman och förvånas över segregationen i Sverige, både socioekonomiskt och bostadsmässigt.

– Stockholm är en väldigt segregerad stad. Så det vore så kul om vi kan visa att alla – unga och gamla, blinda och seende kan vara med.

Det sprudlar om Mark Blake när han berättar om satsningen – samtidigt som han efter träningen pekar ut vägen till tunnelbanan, visar var taxibilarna brukar stanna, hjälper någon på med en ryggsäck och plockar ihop ögonbindlar och pannbandsskydd.

Blake har ingen tidigare erfarenhet av idrott för synskadade, men har tillsammans med kollegan och styrelseledamoten Klas Fältström gått en snabbutbildning hos Stockholms handikappidrottsförbund.

– Egentligen handlar det om att vara väldigt pedagogisk och tydlig. Man kan ju inte ropa ”spring ditåt” eller ”titta upp”, säger han.

Ändå handlar mycket om att ropa. Men allra mest om att lyssna.

Publiken ska helst vara tyst.

En bjällra i bollen vägleder spelarna, liksom den seende målvakten, en seende guide eller tränare bakom motståndarmålet – och nyckelorden på plan.

– När du vill ha bollen, ropa ditt namn! instruerar Mark Blake med sin engelska brytning under de inledande passningsövningarna.

– När bollen rullar mot dig – ropa ”voy!”. Det betyder ”här kommer jag” på spanska.

Ett gäng killar ändrar ”voy” till ”oh boy” och skrattar gott.

Någon glömmer att säga ”voy”, en annan att ropa sitt namn.

Bollar skjuts åt fel håll men stämningen är varm. Några barn på cykel stannar invid sargen och tittar på.

”Va coolt” blir omdömet.

– Man får jobba mer med käkmusklerna än med benen! skrattar en av spelarna, Robert Lindblom, under en dryckespaus.

– Man måste ju ropa ”voy” hela tiden. Men det funkade bra, det var roligt.

När matchspelet väl drar igång, med fyra utespelare i varje lag och ledarna i mål, blandas ”voy”-rop, ljudet från bjällerbollen och alla namn ihop till en kakofoni av röster.

– Maria, Maria, Maria, ropar en av tjejerna och springer längs sargkanten.

– ”Voy, voy, voy!”, hojtar en motståndare och försöker dra på ett skott innan tränaren Klas Fältström lägger vantarna på bollen med ett högt och tydligt ”målvakt!”.

– Det är svårt. Det är jättemånga röster som skriker, säger Linus Forsberg, på besök i Stockholm från Jönköping.

– Man vet aldrig om det är någon i ens eget lag som har bollen och så tappar man uppfattningen om var på planen man är. Men samtidigt är det jätte, jätteroligt.

Lagkompisen Haydar Gürbüz:

– Många säger att vi synskadade har bättre hörsel än andra, men så är det inte. Det är bara att vi använder den mer. Hörseln blir våra ögon.

Planen vid Mälarhöjdens skola är egentligen lite för liten.

Enligt de internationella reglerna inom Ibsa (International blind sports federation) ska planen, omringad av en sarg, mäta 20x40 meter. Internationellt varar en match i 2x25 minuter, och också här spelar fyra utespelare i varje lag.

Missar någon att säga ”voy” på en högre nivå blir det frispark. Och till skillnad från i MIK Sound - där ögonbindlar skapar samma förutsättningar för alla – gäller inom Ibsa olika klasser baserat på hur mycket, eller lite, spelarna ser.

Att sporten utvecklades i Spanien är inte svårt att räkna ut. 1998 anordnades ett första världsmästerskap, 2004 gjorde grenen debut i Paralympics. Brasilien vann det senaste Paralympics-guldet i London 2012 och är även regerande världsmästare.

I november avgörs nästa VM, i Japan. Då ska Jefinho – en av världens bästa blindfotbollsspelare – leda Brasilien mot ännu ett guld.

– Jag såg honom i ett inslag på Sportspegeln, berättar Mark Blake apropå hur han upptäckte sporten.

– Jag slogs av hur otroligt duktig han var.

Varför tror du att Sverige inte har haft något lag tidigare?

Blake berättar om en tidigare satsning i Södertälje som ska ha runnit ut i sanden och svarar:

– Jag vet faktiskt inte. I Sydamerika finns ju många fler som har synskada, och i Tyskland finns en eldsjäl som har kickat i gång en bundesliga.

– Där har fotbollen blivit en naturlig del av handikappidrottens utveckling, medan man i andra länder i stället har satsat på specifika idrotter för synskadade – som goalball.

Haydar Gürbüz, som var med i den nedlagda satsningen i Södertälje, tillägger:

– Jag tror att ursäkten har varit att det är för stor risk för skador.

Några skador blir det inte den här lördagen. Spelarna springer ihop på planen, men de vadderade pannbanden fyller sin funktion.

I Paralympics är det dock inte ovanligt med både en och flera brutna näsor i samma match.

Är det läskigt?

– Nej, man släpper faktiskt den spärren och försöker bara kötta på, säger Linus Forsberg.

– Jo, jo, det är det, erkänner däremot Claudio Quitral.

– Men jag tror det handlar jättemycket om att träna och höra var de andra är, och om att hålla sina positioner så man inte springer över hela planen. Nu var det många som var med för första gången, men jag tyckte ändå att det gick hyfsat bra.

Satsningen lockar inte bara de som är nybörjare på sporten – utan också personer med tidigare fotbollserfarenhet.

– Jag har spelat vanlig fotboll tidigare, innan jag fick min synskada för åtta år sedan, berättar exempelvis deltagaren Daniel Göransson.

– Det går ju inte att spela vanlig fotboll längre, men nu får man möjligheten att spela fotboll som alla andra. Så det är skitkul.

Svenska handikappidrottsförbundet hyllar Mälarhöjdens nya satsning. Just det faktum att laget skapats i en redan befintlig förening är positivt, menar nya ordföranden Margareta Israelsson.

– Det betyder otroligt mycket för de som idrottar att känna att de har samma värde som alla andra.

– Samma träningsmöjligheter, samma tränare och att man kanske är på samma ställe. Även om förutsättningarna ser olika ut.

När får då Sverige sitt första fotbollslag i Paralympics?

– 2020, säger Mark Blake och skrattar.

Men tränaren har förhoppningar om stora matcher redan innan dess.

– Jag har skickat en förfrågan till Svenska fotbollförbundet om de är intresserade av att organisera ett landslag – så vi kan börja tävla, säger han.

Fakta. MIK Sound

Mälarhöjdens IK (MIK) har ihop med Synskadades riksförbund Stockholm och Gotlands län samt Stockholms handikappidrottsförbund startat fotbollslaget MIK Sound – Sveriges första fotbollslag för personer med synnedsättning.

Träningen drog i gång i slutet av augusti och vänder sig till vuxna och ungdomar över 16 år. Till våren utökar man med ett barn- och ungdomslag.

Satsningen är en del av Projekt Axelsberg – som har målet att bygga en samlingsplats för alla, oavsett funktionshinder, i stadsdelen. Mälarhöjdens IK driver ihop med tio samarbetspartners frågan om Ekbacken, en ombyggnad av Axelsberg IP, som ska göra idrottsplatsen anpassad för alla – bland annat med en unik och fullstor fotbollsplan för synskadade.

Mälarhöjdens IK har i höst även startat laget MIK All Stars, ett fotbollslag för barn med intellektuell funktionsnedsättning.