Zlatans mål en klassiker

När Maria flirtat omkull kapten von Trapp sprang hon nedför de gröna kullarna här bredvid och hörde The Sound of Music.

När kapten Ljungberg och hans lag sprungit klart på ett annat grönt fält i utkanten av Salzburg hörde jag i huvudet en något yngre klassiker.

When we we're winning. Av och med Broder Daniel.

Man vet att vad som helst kan hända när Lars Lagerbäck lämnar träningsoverallen hemma, Petter Hansson snubblar in mål och Zlatan Ibrahimovic gör slut på måltorkan.

Zlatan är som Stenmark. Han säger att det är omöjligt att förklara för dem som inte förstår, de som inte har spelat på hans nivå.

I så fall skulle väl ingen förstå vad han håller på med, men alla som spelat fotboll vet hur det kan kännas när bollen lämnar foten och man bara vet att det ska bli mål.

Så måste Zlatan Ibrahimovic känt i går.

Plats B4/028/B på Wals-Siezenheims var perfekt för att se hur Zlatan gick till attack, spelade vägg med Henrik Larsson och när skottet var i väg satt jag i linje med bollbanan. Det var öppen luftväg. Som om tiden stod stilla kändes det när jag bara väntade på bollens mjuka landning.

Några meter bort satt Lasse Granqvist. Jag hörde inte vad han skrek. Antar att det var bra, kanske blir det en klassiker.

Målet blir en klassiker. Ett av Zlatans många klassiska mål.

Segern ger feta 04-vibbar. Precis som då tog det ett tag innan det lossnade i EM-starten, men till sist var segern solklar.
Det roliga var att Sverige var klart farligaste laget framåt.

Vad värre var: Sverige var också klart farligast för Sverige bakåt.

Sverige hade haft många frågetecken inför premiären och i startelvan kom Lars Lagerbäck med ännu ett.

Daniel Andersson?

Valet är typiskt Lars Lagerbäck. Han vet inte hur man stavar till populism, det måste man ge honom.

Men han vet hur man får till en klädchock. Jag vet att ni behövde något lugnande efter synen av:

LARS LAGERBÄCK I KOSTYM!

Det lugnande var spelet, det var något meditativt över första halvtimmen. Grekernas uppbyggnad var så försiktig att laget hade blivit avblåst för passivt spel i en annan sport.

Sverige visade var laget hamnat efter tio år med Lagerbäck.

Det stämmer inte alls att Sverige med ett fungerande kollektiv kan ta sig fram till målchanser.

Sverige dominerade matchen men var och är helt beroende av att några få spelare skulle lyckas med några få individuella prestationer. Ett ryck av "Ljungan", en fint av "Chippen", en skarvning av "Henke" eller vad som helst av Zlatan.

Kostymmannen har i förhandssnacket varit säker på att Grekland skulle zonförsvara sig. Men laget satte Sotiris Kyrgiakos (nu utan mask) att skugga Zlatan och väsa i hans öra:
Every move you make, every step you take, I'll be watching you.

Zlatan var ändå ständigt en oroskälla, Henrik Larsson hade trögt att komma igång och det tog ett tag innan Fredrik Ljungberg fick upp farten han och laget behöver så väl.

Daniel, då?

Tja, han såg livrädd ut före matchen och dödstrött ut efter en kvart. Men han klarade sig bra defensivt bredvid suveräne Svensson. Men när Lagerbäck gjorde valet valde han också bort en spelare i offensiven.

Lagerbäck gjorde exakt samma val när Tobias Linderoth inte kunde spela borta mot Spanien. Kim Källström hamnade på bänken, Daniel fick chansen och det blev rena rama mardrömmen i Madrid. I Belfast hade han lika jobbigt.

Uttagningen går att använda om man vill ge sken av att Kim Källström aldrig får chansen. Kim har fått massor av chanser (startade tre av fyra matcher i VM) och jag tyckte före matchen att han skulle ha fått den här. Men det här bevisar hur lite Lagerbäck litar på Kim Källströms defensiva kapacitet.

Och just när jag börjat glömma och förtränga insatsen i EM 2000 var det dags för Daniel att få ett nytt tungt EM-uppdrag.

Den här gången klarade han det bättre. Visst, det var massor av passningar i sidled men sånt räknas inte en sån här kväll.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut