Efter höstens accelererande sönderfall i Irak har flyktingströmmen mot Södertälje, några mil från Stockholm, växt till sådana proportioner att miljonprogramsområdet Ronna i folkmun döpts om till "Lilla Bagdad".
- Förra året tog vi emot drygt tusen flyktingar och ungefär lika många anhöriga. Enligt överenskommelsen med Integrationsverket skulle vi ha tagit emot 240. Den nationella flyktingpolitiken har havererat totalt, säger kommunstyrelsens ordförande Anders Lago (s).
Det är lokalsamhället som får betala. Skolorna och barnomsorgen har stora problem att klara verksamheten. Trycket på sjukvården är hårt, liksom på kyrkorna. Det är långa köer till svenskundervisning, arbetspraktik och bostadsmarknad.
Nyanlända flyttar in hos redan trångbodda anhöriga eller bekanta. Chefen för kommunens integrationsavdelning, Eduardo Villanueva-Contreras, vittnar om femton personer i en tvåa, eller nio personer i en etta:
- Du går in i lägenheten och det enda du ser är madrasser.
Befolkningsökningen ledde kring årsskiftet till en kaosartad situation på Ronnaskolan, då en ström av oanmälda föräldrar knackade på och bad att få skriva in sina barn. Varje vecka stod sex sju nya barn på expeditionen. Fortfarande kommer det i snitt en ny elev varannan vecka. Vid några tillfällen har det varit så ont om klassrum att lektioner har hållits i korridorerna.
Den förskolegrupp för asylsökande barn som öppnade i februari var full efter en månad, och kommunen letar nu efter fler daghemslokaler. Kötiden till kommunens introduktionsprogram, med svenskstudier och arbetspraktik, har under våren varit tre månader.
- Vi kan inte längre garantera barnrättighetsperspektivet, ett drägligt boende och ett värdigt mottagande, säger Eduardo Villanueva-Contreras.
För att stötta alla dem som faller mellan stolarna startades i höstas Solrosen, en mötesplats för asylsökande familjer, där de kan läsa svenska, genomgå hälsoundersökning och få samhällsinformation. Men även till Solrosen är det kö.
- Många av irakierna som kommer till Sverige är högutbildade. De vill snabbt lära sig språket, komma ut i arbetslivet och betala tillbaka. Att inte ge dem ett professionellt mottagande är ett enormt slöseri, säger projektledaren Emma Fagerstrand.
I ett av Solrosens klassrum sitter 25-åriga tandläkaren Dunia Nidhal Morogi. Med hjälp av smugglare kom hon och dottern Valentina till Sverige i höstas, efter två månaders flykt. De bor inneboende hos Dunias syster och hennes familj, där de varje kväll bäddar åt sig på vardagsrumsgolvet.
På nätterna vaknar Valentina och skriker för att hon längtar efter pappa, eller för att hon har drömt om bombdådet då tre av barnen på hennes daghem i Bagdad dog, och hon själv splitterskadades. Beskedet om familjen får stanna eller inte dröjer och väntetiden blir alltmer påfrestande.
- Jag är trött hela tiden, men kan inte sova, säger Dunia. Jag gick ut som en av de tre bästa på tandläkarhögskolan vid Bagdads universitet, nu kan jag inte koncentrera mig på mina svenskstudier. Enda gången jag känner mig lite lugnare är i kyrkan.
Majoriteten av befolkningen i Ronna är assyrsyrianer, och det är den religiösa och kulturella kopplingen som gör att irakierna flyr hit från diskrimineringen, trakasserierna, hoten och kidnappningarna av kristna som just nu pågår i deras hemland.
- Många berättar att de redan i Irak bestämde sig för att komma till Södertälje, utan att ens veta var Sverige ligger, säger Catarina Helling, som ansvarar för kommunens introduktionsenhet.
Asylsökandes rätt att välja bostadsort om de själva ordnar bostad kritiseras hårt av de lokala tjänstemännen och politikerna. Kommunledningen har fruktlöst uppvaktat förra och nuvarande regering och krävt att lagen ska ändras så att de asylsökande fördelas jämnare över landets kommuner.
- För de flesta flyktingar är starten i Sverige en madrass på golvet i en överbefolkad lägenhet i Fittja eller Ronna eller Rosengård, samtidigt som det finns kommuner med tomma lägenheter som inte tar emot en enda flykting, säger Anders Lago.
Följden blir, enligt honom, ökad segregering och ökat utanförskap. Inträdet till det svenska samhället försenas. Det blir svårare att lära sig språket och komma in på arbetsmarknaden.
- Det är inte värdigt ett rikt land som Sverige att ha ett mottagande som ser ut på det här sättet, säger Anders Lago. Det är inhumant både mot dem som redan bor här och de nya som kommer hit.