Förra vintern var svår i kullerstensbackarna i Gamla stan. Frank Schau har bott i sin lägenhet vid Tyska kyrkan – tre trappor upp utan hiss – i 46 år, och oroar sig för att halkan ska bli lika svår i de branta gränderna den kommande vintern.

Inte för att han är någon vekling. Vid 92 års ålder är han nybliven pensionär, rak och rask och all­deles klar i knoppen. Historia är hans stora intresse och han visar gärna sina utmärkelser från både norrmän och fransmän för fina insatser under andra världskriget.

Det var då han fick sin skada i foten, den som gör honom lite trögstartad och får högra benet att vika sig ibland. Han är rädd för att falla när han gör sina utflykter till Karlberg, där han ibland före­läser, eller till Vårberg, där han letar efter gamla klockor på loppmarknaden.

När han skulle lägga fram sin sak i Trafiknämnden sade rättens ordförande att han verkade gå hur bra som helst. Men det var bara tre meter fram till hennes bord, protesterar han. Problemen visar sig inte förrän efter ungefär 30 meter.

Det kanske talar emot honom att han berättade att han antagligen inte skulle åka taxi särskilt ofta även om han fick färdtjänst. Taxi är lyx, så är han uppfostrad. Men när det är halt kan det vara enda chansen att ta sig ut. SL-kortet är också en dryg utgift, som dessutom (med reducerat pris) höjs från 420 kronor till 490 kronor den 1 september.

– Det har gått prestige i det här, säger Frank Schau, som blev glad över Förvaltningsrättens dom och bestört över landstingets överklagande.

Kerstin Gerdman, handläggare på Trafiknämnden i Stockholms läns landsting, kan inte kommentera ett enskilt fall. Men hon säger att hög ålder i sig inte är något skäl för att få färdtjänst.

– Det som avgör är om man har möjlighet att ta sig till allmänna kommunikationer.

Av förarbetena till Färdtjänst­lagen framgår att kretsen som har rätt till färdtjänst ska minskas, inte ökas.

Frank Schau ifrågasätter om landstinget använder sina pengar på rätt sätt.