Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
STHLM

Åklagaren yrkar på 8 års fängelse för granatattack

Åklagaren yrkar på 8 års fängelse för den då 17 år gamla man som den 21 augusti förra året kastade en handgranat mot en polisbuss i Tumba. I polisbussen satt fyra poliser, som alla, enligt åklagaren, mycket väl hade kunnat dö vid attacken.

– Det var dessutom ett angrepp mot hela vår rättsstat, vår demokrati, tillade Ulla Bella af Klerker, polismännens målsägarbiträde.

Slutpläderingarna i målet hölls i dag onsdag i Södertörns tingsrätt.

Den nu 18-åringe mannen som åtalats för mordförsök av polismännen står även åtalad för två grova rån och grovt vapeninnehav, de senare är brott som han enligt kammaråklagare Stefan Creutz har begått i olika konstellationer av jämnåriga bekanta som också åtalats i målet. De brotten begicks efter granatattacken mot polisbussen och efter att den åtalade fyllt 18 år. Vid de båda rånen avlossades skott i syfte att skrämma butiksinnehavarna.

– Straffvärdet för den samlade brottsligheten är högt. Hade polismännen dött hade ingenting annat än livstids fängelse kommit på fråga. Jag yrkar på åtta års fängelse för 18-åringen, pläderade Stefan Creutz som alltså menar att 18-åringen ska dömas för fyra fall av mordförsök, två grova rån och ett grovt vapenbrott.

Åklagarens starkaste bevis mot 18-åringen i den del som rör granatattacken är att dennes DNA på träffades på den ”grepe”, ett slags handtag, som satt på handgranaten.

– Han hade direkt uppsåt, han gjorde allt vad som krävdes av honom för att brottet skulle fullbordas och han kontrollerade inte om bilen var tom eller om det fanns människor i den. Det betyder att han i vart fall var likgiltig inför om någon skulle dö eller inte, beskrev Stefan Creutz 18-åringens gärning.

Vidare menade han att användandet av handgranaten i sig är ett bevis för att 18-åringen ville döda.

– Det fins bara ett användningsområde för handgranater, det är att döda. Det är ett vapen som används i krig. Dessutom är det tydligt att 18-åringen hatade poliser, fortsatte Stefan Creutz.

18-åringens advokat, Clea Sangborn, delar inte alls åklagarens uppfattning om situationen. Hon menar att enbart ett DNA inte räcker för att fälla hennes klient.

– Det bevisar bara att han hållit i handgranaten, inte att det var han som kastade den, menade hon.

Enligt henne har 18-åringen lämnat en rimlig förklaring till varför hans DNA påträffades på "grepen". Han ska ha ombetts av en äldre person att ta hand om granaten samma dag som dådet skedde.

18-åringen kan eller vill inte namnge den personen.

– Det är så det fungerar i den här miljön, bland kriminella i förorten. De äldre utnyttjar de unga i syfte att själva klara sig undan. Det är inte alls konstigt att min klient inte vill namnge den personen, fortsatte Clea Sangborn.

Hon delar inte heller tingsrätten uppfattning om att det handlar om ett mordförsök.

– Den som kastade handgranaten visste förmodligen inte ens att det satt fyra poliser i det. Den personen ville förmodligen bara jävlas med polisen, inget mer.

Men det var en argumentation som inte alls bet på åklagaren. Enligt honom var det tydligt att det satt poliser i bussen, ljuset från deras skärmar syntes utifrån och en av dem hade precis innan attacken varit utanför bussen.

– Skulle man bara vilja förstöra så borde man väl ha försäkrat sig om att ingen satt i bussen? Nu var det bara tillfälligheter som gjorde att de inte dog, hävdade åklagaren och menade att det i vilket fall som helst fanns ett likgiltighetsuppsåt, det vill säga att den som kastade handgranaten inte brydde sig om hur vida någon skulle dö eller inte.

De fyra poliserna som satt i bussen har under rättegången vittnat om hur dåligt de mått efter händelsen. Två av dem har fått allvarliga hörselskador och samtliga har fått psykiska men.

– Det finns inga förmildrande omständigheter i det här fallet, bara försvarande. Går man omkring med en handgranat i fickan vill man döda. Poliserna är skyddslösa och utsätts för ett bakhåll, menade Stefan Creutz.

Clea Sangborn menade att det vara bara nys:

– Poliserna var skyddade av bilen de satt i och de hade dessutom skyddsvästar. Splittret från handgranaten trängde inte ens igenom bilplåten, de riskerade aldrig att ens skadas.

Clea Sangborn menar att hennes klient ska frikännas helt och hon bestrider polisernas skadestånds krav på 10.000 kronor var för psykiskt och fysiskt lidande.

– Den som kastade granaten hade uppsåt att kasta, ja. Men att döda? Det har jag svårt att tänka mig. Vill man döda någon så skjuter man den personen.

– Och är det säkert att den som kastat handgranaten ens insett att risken för att någon ska dö är avsevärd? Har den som kastat inte förmåga att inse det kan den heller inte dömas för mordförsök, fortsatte hon.

Tingsrätten har nu ett gediget arbete framför sig med bevisvärderingen.

DNA:at från 18-åringen är det enda som de facto binder 18-åringen till attacken.

Medan åklagaren menar att en anonym tipsare, som tidigt i utredningen tog kontakt med polisen och pekade ut 18-åringen, också är ett bevis, ansåg Clea Sangborn att det var helt utan bevisvärde.

På samma sätt menar åklagaren att den kartlagda telefontrafiken binder 18-åringen till händelsen, medan Clea Sangborn menar att den inte bevisar någonting alls.

18-åringen ska under alla omständigheter kvarbli i häkte i väntan på dom. Den faller den 4 mars.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.