"Tystnaden har segrat. I den här historien är alla förlorare. Ingen har gått fri, det är en illusion. Det är oerhört sorgligt för hela samhället att det inte gick att redan ut vad som hände. Signalen domen sänder är att det lönar sig att vägra vittna."
Det säger socionomen Ann Hellströmer, som har många års erfarenhet av att jobba med så väl unga brottsoffer som unga gärningsmän. Bland annat har hon varit med och byggt upp stödcentrum för unga brottsoffer runt om i så väl Stockholm som i övriga Sverige. Nyligen utsågs hon till ombud för Sveriges brottsdrabbade av den nystartade stiftelsen Tryggare Sverige.
– Jag är allvarligt oroad över utvecklingen. Vi har länge haft problem med att få unga människor att våga polisanmäla och vittna. Den tystnaden slår väldigt hårt mot alla involverade, allt från anhöriga, vittnen och gärningsmän drabbas, säger Ann Hellströmer.
Hon är också bekymrad över vad som kommer att hända nu, i det konkreta fallet.
– Det finns en risk att de personer som nu frias utsätts för hämndaktioner. Det kan också vara så att de i vissa kretsar blir hjältar. Helt klart är i alla fall att en ung person tänker inte att den här domen var en seger för rättssäkerheten - en ung person tänker antingen att det lönar sig att inte säga något eller så tappar det förtroende för rättsväsendet ännu mer.
Ann Hellströmer anser också att det är hög tid att ställa sig frågan om de insatser som polis och socialtjänst gör för att stötta unga personer som utsätts för brott men också för unga människor som har en kriminell livsstil är de rätta.
– Vi satsar på lokala poliskontor, på stödcentrum, på olika typer av projekt för att öka förtroendet och visa att samhället vill gott. Men som jag ser det är det uppenbart att vi inte når fram. Problemet går djupare och måste bemötas tidigare. Jag är övertygad om att det handlar om att unga människor måste få känna sig delaktiga, de måste få ha en tro på framtiden. Först när de har det kan de lita på att polis och andra myndigheter vill dem väl.