Alliansen sitter kvar i Stadshuset. Det är första gången sedan 1954 de borgerliga partierna i Stockholm vinner två val i rad.
– Det känns stort, det känns historiskt, säger Sten Nordin, som är finansborgarråd i fyra år till.
Münchenbryggeriet på Söder Mälarstrand är en passande valvakelokal för ett parti som tror sig om att sitta kvar. Stadshuset glimmar några simtag bort på andra sidan Riddarfjärden, makten är nära.
– Vi har byggt upp ett förtroende för Moderaterna och för Alliansen, även om mitt parti har tappat någon procent så har vi befäst oss som Stockholms överlägset största parti, säger Sten Nordin.
– När jag tog över i april 2008 låg vi under i opinionsmätningarna, så resan har varit ganska tuff.
Stockholmsväljarna är rörliga, enligt Sten Nordin har befolkningen i huvudstaden inte lika starka band till partierna och ingen sentimentalitet i sitt röstande. Klockan 00.30 låg Sverigedemokraterna på 2,6 procent.
– Min gissning är att de inte kommer in i fullmäktige, men mandatfördelningen i Stockholms kommun är nyckfull, säger Sten Nordin.
De första kontakterna mellan allianspartierna tas redan i dag, måndag. Centerpartiet, som liksom Kristdemokraterna blir kvar i fullmäktige, upphöjdes redan före valet till fullvärdig medlem i Alliansen. Men någon borgarrådspost till gruppledaren Per Ankersjö vill Nordin inte utlova.
– Vi ska prata politik först och borgarrådsposter sedan, säger han.
Landstingsvalet var inte färdigräknat vid denna upplagas pressläggning, men finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter-Svärd var försiktigt optimistisk.
– Vi går framåt och Socialdemokraterna tappar, om det håller i sig så har vi brutit traditionen med hoppande majoriteter, säger Catharina Elmsäter-Svärd.
Stämningen runt borden och på den långa balkongen ut mot Riddarfjärden var redan tidigt under kvällen betydligt mer gladlynt än vad yrkespolitikerna vågade ge uttryck för.
Försiktigt finklädda moderater – mer skolavslutning än galaföreställning över utstyrslarna – vimlade omkring bland blå-vit-orange ballonggirlander.
Men när valresultatet var ett faktum tjoade, hoppade och skrek yngre, men även mer ålderstigna, moderater överallt i lokalerna.