Stockholm, på fredag: Sergels torg kommer att vara precis fullpackat av människor. Vi kommer att stå där, enade mot våldet och ställda inför ett faktum vi alla känner avsky inför. Alltså finns det hopp. Och, faktiskt, ett samhälle där många jobbar stenhårt för att hålla det vid liv.
Alla vet det - att socialtjänsten är en tandlös tiger, polisens utredningshögar växer, föräldrarna har abdikerat och skolan tappat greppet. I tv-sofforna avlöser experterna varandra och om två veckor har vi glömt allt, för då står det nya saker på den mediala agendan. Och om ett halvår då misshandlas nästa tonåring till döds och så är det i gång igen...
Eller finns det kanske en chans att det blir annorlunda den här gången? Det kanske inte ens är så nattsvart som vi fått för oss?
Jag kastar runt frågan till socialarbetare, fältare och poliser. Några är höga chefer, andra jobbar med fötterna i verkligheten. Bilden som växer fram är ljus - aldrig tidigare har vi vetat så mycket om barn och unga som riskerar att bli kriminella, aldrig någonsin har antalet nätverk av fältare, rektorer och närpoliser varit så många och så välfungerande.
Medvetenheten om vikten av tidiga insatser är stor och i Stockholm görs allt mer inom ramen för Guldsitsen och Komet, projekt som är riktade till föräldrar med så väl små som stora, utagerande barn.
Inom socialtjänsten letar man hela tiden efter nya verktyg att hitta rätt insatser för rätt person och länspolismästare Carin Götbland lyfter ständigt fram hur viktigt det är att de unga står i fokus. Alla brott ska utredas, även de som begåtts av dem som är under 15 år - och varje skola ska ha kontaktpolis.
Molnen på himlen stavas brist på långsiktighet och att det ofta, trots att ingen vill det, tar alldeles för lång tid innan adekvata åtgärder sätts in.
Ett dilemma är att det förebyggande arbetet är svårt att räkna hem, inte minst i budgetfixerade tider. Cash in i dag ska helst ge mer cash ut i morgon, vilket är en orimlighet eftersom av det som görs i dag ser vi kanske inte effekten av förrän om fem eller tio år.
Men den utvärdering som gjorts av satsningen på det förebyggande arbetet i Komet, visar att skattebetalarna redan "sparat" 692 miljoner på att ge föräldrar stöd och hjälp att kommunicera med sina barn.
Det är ett språk som borde tilltala och inspirera oss skattebetalare att kräva av våra politiker att de satsar ännu mer på, just det, förebyggande arbete.