Den som enbart tittar på Brottsförebyggande rådets (Brå) statistik över antalet anmälda brott har anledning att bli bekymrad. Kurvan har letat sig spikrakt uppåt de senaste decennierna. Och flest brott anmäls i Stockholm. Förra året anmäldes totalt 185.908 brott i huvudstaden, varav 16.369 våldsbrott.
Även när man jämför antalet anmälda brott per 100.000 invånare hamnar Stockholm i topp, före Malmö och Göteborg. Är det farligare att bo i Stockholm än i övriga landet?
- Nej, jag skulle värja mig från att beskriva Stockholm som en farlig stad. Få storstäder i världen är så trygga som Stockholm. Risken för att utsättas för oprovocerat våld är väldigt liten, säger Felipe Estrada, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, till DN.se.
Felipe Estrada har studerat sjukhusens patientregister. Här ingår personer som utsatts för grova våldsbrott och sökt vård för till exempel skottskador. Och resultatet blir något helt annat än när man tittar på antalet anmälda brott. Våldet har inte ökat.
- Det här går emot den gängse uppfattningen, men vi har inte högre våldsnivåer i dag än vi hade i början av 1990-talet. De vapenrelaterade brotten har legat ganska oförändrat, trots att befolkningen ökat, säger han.
Samma sak visar Socialstyrelsens dödsorsaksstatistik. Mikael Rying, kriminolog vid Mittuniversitetet i Sundsvall, har studerat det dödliga våldet sedan mitten av 1970-talet. Och det finns inget som tyder på att det skulle ha ökat.
- Tvärtom. I Stockholm har antalet dödsfall näst intill halverats. I början av 90-talet dödades ungefär 35-40 personer i länet varje år. Nu pendlar siffran mellan i snitt 20-25 personer per år, säger han.
Även en tredje indikator – Brås stora trygghetsundersökning där 14.000 svenskar får svara på frågor om brott och trygghet – går på tvärs mot anmälningsstatistiken. I den senaste undersökningen uppger var fjärde person (16-79 år) att han eller hon utsatts för något brott under 2008. Drygt två procent säger sig ha blivit misshandlade.
- Stockholm ligger något över rikssnittet men vi kan inte se att våldet skulle ha ökat de senaste åren, säger Åsa Irlander, utredare på Brå, till DN.se.
Att kurvan skiljer sig så mycket åt mellan antalet anmälda och faktiska brott är inget unikt för Stockholm eller Sverige. Det ser likadant ut i våra grannländer, säger Felipe Estrada.
- Dels har anmälningsbenägenheten förändrats så att fler anmäler brott. Skolan är ett tydligt exempel. Här kan man säga att samhällets tolerans för våld blivit lägre, säger han.
- Samtidigt har vi fler väktare, fler övervakningskameror och fler människor som rör sig ute med mobiltelefoner. Det gör att polisen också får kännedom om fler brott.
Hur kommer det sig då att folk tror att våldet ökat när det i själva verket minskat? Forskarna är överens om att medierna bär ett stort ansvar. Kriminaljournalistiken breder ut sig och spektakulära brott har fått allt större utrymme.
- Medielogiken gör att det rapporteras mest om ovanliga brott. Det gör att folk till slut tror att detta är normalt och vanligt förekommande. Forskningen visar också att brottsproblemet blivit en populär fråga för politiker som vill visa handlingskraft, säger Felipe Estrada.
Mikael Rying är inne på samma linje. Han tycker det är viktigt att rapportera om allvarliga brott, men anser att bilden ofta förvrängs och överdrivs.
- Till exempel när det sker ett mord och man intervjuar chockade grannar eller klasskamrater som beskriver mördaren som en ”helt vanlig person”, vilket självklart är helt galet. Det finns ingen normalitet i det här, säger han.
Enligt Mikael Rying löper den ”vanlige” stockholmaren extremt liten risk att utsättas för grovt våld. Förövarna har ofta någon form av personlighetstörning, missbruksproblematik eller psykisk sjukdom. Offret umgås nästan alltid i samma kretsar.
- Missbruksrelaterade mord mellan bekanta är det vanligaste fallet av dödligt våld. Det finns ett stort mått av social misär i det här. Brotten sker i lägenheter långt från offentligheten och rapporteras sällan i media, säger Mikael Rying.
Trots att statistiken visar att det begås flest brott i huvudstaden tror inte Felipe Estrada att stockholmarna löper större risk att utsättas för oprovocerat våld än andra svenskar.
- Mindre orter kan ha väl så hög våldsfrekvens som Stockholm. Eskilstuna, Västerås, Borlänge och Landskrona är några exempel, säger han.
Stockholm kan till och med vara tryggare än andra städer. Här finns vissa så kallade ”hot spots” där det begås mer våld än på andra håll. Några kända sådana är Medborgarplatsen och Stureplan.
- Men koncentrationen blir tydligare i en mindre stad, där det finns ett torg där alla samlas när krogarna stänger på nätterna. Där sker mycket av det alkoholrelaterade gatuvåldet. I Stockholm finns det betydligt fler alternativ, säger Felipe Estrada.
Möjligheten att kommentera den här artikeln är avstängd. Det här är våra skäl.