Det är introduktionskurs för unga arbetslösa på Jobbtorg Kista. Två trappor ovanför shoppinggallerian sitter tolv unga män och tre unga kvinnor – alla är under 25 och lever på försörjningsstöd.
– Referenser, ni måste se till att skaffa er referenser. Vet ni vad referenser är? frågar jobbmatcharen Anki Pettersen och får några spridda nickar till svar.
Det är vecka tre av fyra på kursen, cv-skrivande, intervjuteknik och arbetsrätt har gåtts igenom, snart är det dags för nästa steg. Några kommer att hamna i en grupp som ska matchas mot lediga jobb, andra kanske får gå en kortare yrkeskurs eller arbetsträna. Några av dem kommer att få jobb på lager, inom servicesektorn eller vården. Andra kommer att bli besvikna. De kanske får en praktikplats, fast de mest av allt i hela världen vill ha ett jobb.
– Men så får ni inte tänka. En praktikplats är kanske den viktigaste ingången man har. Funkar det bra kanske man får ett jobb, i vilket fall som helst så får man en bra referens. Det är guld värt, förklarar Anki Pettersen.
Sedan starten för ett drygt år sedan har 1.000 ungdomar från Järvafältet passerat genom Jobbtorget. I snitt har ett 40-tal i månaden blivit självförsörjande genom jobb eller studier. Under tre månader i höstas toppade man med drygt 50 i månaden. Men hittills i år har antalet sjunkit drastiskt, från 50 i januari till 39 i februari och 22 i mars.
– Det kommer att bli betydligt tuffare. Vi måste bli bättre på att sätta in tidiga insatser och på att tänka långsiktigt, konstaterar Anki Garcés, gruppledare på Jobbtorget.
I dag är 320 personer i åldern 16–25 år inskrivna på Jobbtorg Kista. En rätt stor andel av dem kommer att ”försvinna” utan att kommunen vet vart de tar vägen, kanske så många som 25 procent. Då får de inte längre något socialbidrag och det är oklart hur de försörjer sig. Rinkeby-Kista stadsdel har ansökt om en halv miljon kronor för att kartlägga hur många det är som står helt utanför. Som DN berättade i torsdagens tidning vet man dock att hela 38 procent av alla 20–25-åringar i Husby står utanför såväl skola som arbetsmarknad.
– Det är en extremt angelägen fråga. Samhället måste satsa mer på utbildning, det finns ingen annan väg, säger Ann-Margreth Livh, oppositionsråd (V).
Dessvärre är hindren stora. De flesta som kommer till Jobbtorget står långt ifrån arbetsmarknaden. Hälften av dem har gått gymnasiet, med varierande resultat. Språksvårigheter och låg självkänsla är andra stora bekymmer.
– Många tror varken sig själva eller sina kompisar om någonting. Ibland finns det också starka skäl att fundera över vad de egentligen har gjort under alla år i skolan. Men vi gör allt vi kan för att öka deras motivation, säger Anki Garcés.
Ytterligare ett stort hinder är att de som lever på försörjningsstöd inte längre får något SL-kort.
– De har inte råd att ta sig någonstans. En jobbintervju på andra sidan stan är för de flesta en ekonomisk omöjlighet. Det är svårt att förstå, men det är dagens sanning, säger Anki Garcés.
Men kanske är det ”värsta” att många av föräldrarna inte har några egna nätverk eller jobb.
– Klart man har sina föräldrar som förebilder. Har de inget jobb påverkar de hela ens situation, då kan de inte stötta en på något sätt, konstaterar Sally Mustafa.