Många gick händelserna i förväg redan på annandag jul. Men den som respekterar traditionen äter årets första semla just på fettisdagen då man får frossa inför fastan.
Kär bulle har många namn - semla, fettisdagsbulle, fastlagsbulle, gräddburgare. I 1500-talets Köpenhamn fanns särskilda "simlebagare", och Gustav Vasas bibel från 1541 omnämner "bakade semlokakor blandade med olio".
I Ture Sventons värld heter bullen kort och gott temla och inhandlas på Rotas Konditori:
"Stora, lagom bruna och med mycket grädde, som pöste över åt alla håll..."
Det låter gott även om Sventon inte ens nämner mandelmassan och florsockret, och som allt som är gott är också lite farligt. Åtminstone ett dödsfall är förknippat med semlan. Det hävdas i vart fall att det var en hetvägg, alltså semla med varm mjölk, som kung Adolf Fredrik avslutade en bastant måltid och också sitt liv med den 12 februari 1771.
Akademiledamoten och skalden Johan Gabriel Oxenstierna som var med skrev i sin dagbok att "det är ej att omkomma på det mest lysande sätt utan att dö en probstdöd." Alltså att äta så mycket som prostar ansågs göra, kort sagt äta ihjäl sig.
Och visst, en vanlig semla innehåller upp emot en 500 kilokalorier. Det betyder, enligt Livsmedelsverket, att en normalstor vuxen som inte rör sig över hövan täcker in hela sitt dagsbehov av energi om hon eller han sätter i sig fem semlor.
Så många semlor är emellertid ungefär den mängd vi köper och äter per svensk och år, enligt marknadskoordinator Tommy Flodqvist på Sveriges bagare och konditorer AB, så faran ska inte överskugga njutningen.
Ordet semla anses stamma från latinets simila, det finaste vetemjölet, eller semi som betyder halv (man skär ju av toppen). Men ordet kan också komma från semlja som betyder jord eller klot. Hur som helst så säger ordet semla något om både bullens form och mjölet det bakas med.
Också hetväggen har sin etymologi. Lågtyskans hetweck och tyskans Heisse Wecken beskrev bröd som bakades i form av kors eller viggar, alltså kilar, och åts i het mjölk.
Den moderna semlan började finna sin form först i slutet av 1800-talet. Det var då man började tillsätta mandelmassa, samtidigt som det blev vanligare med vetemjöl i svenska hem. Den vispade grädden kom att fullända bullen först på 30-talet.