Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Ändstationer är farligast i tunnelbanan

T-centralen har ett oförtjänt dåligt rykte, visar ny forskning. Hagsätra, Hjulsta och Farsta strand är farligare. ”Ändstationerna är mer våldsdrabbade om man ser till antalet människor som rör sig där”, säger forskare Vania Ceccato, KTH.

Vania Ceccato har tillsammans med studenterna Adriaan Cornelis Uittenbogaard och Roya Bamzar bland annat använt polisens brottsdatabas och SL:s händelsedatabas och genom fältarbeten studerat brottsligheten runt t-banestationerna. För att inte få falska koncentrationer av brott har de även tagit hänsyn till hur många människor som rör sig där.

– 62 procent av alla polisanmälda brott i Stockholm sker inom 500 meters radie från en t-banestation. Det motsvarar 30 procent av stadsytan där flest personer vistas. Stationen är ju en naturlig mötesplats, även för obehagliga möten där man kan bli ett brottsoffer, säger Vania Ceccato.

Hennes analys visar att våldsbrotten är mest koncentrerade vid ändstationer som Farsta Strand, Hagsätra och Hjulsta. Det är inte bara stationerna utan även miljön runt omkring med restauranger och butiker som klassas som kriminogeniska.

– T-centralen toppar när det gäller stöld men inte våld, där är ändstationerna mer drabbade. Stationer i områden med stor in- och utflyttning har större våldskoncentration. Men sociodemografiska faktorer som inkomst eller etnicitet påverkar mindre i Stockholm än i USA, här spelar stationens utformning och miljön större roll.

Analysen visar att brottsligheten på stationerna ökar när den sociala kontrollen försvinner. Det kan handla om att det är få människor på stationen, att det finns många hörn och gömställen eller dålig belysning.

SL:s stationer har i dag cirka 4.500 övervakningskameror, men kameror är ingen säkerhetsgaranti visar analysen. Effekten varierar beroende på var kameran sitter och vilket brottet är.

– Mot rån och stölder har kameror noll effekt. Placeringen är viktig, vid våldsbrott och skadegörelse påverkar synliga kameror på perrongerna men de ger ingen effekt om de sitter i rulltrappor eller biljetthallar.

Hennes forskning visar att dygnets brottsklocka är förhållandevis punktlig och följer människors rörelsemönster. Våldsincidenterna inträffar vanligtvis sena kvällar och nätter, stöld och rån på eftermiddagar, och skadegörelse under tidig kväll.

Helger är värre än vardagar. Stölder förekommer mest på sommaren, och våld på vintern.

– Jag vill ändå inte spegla t-banan som en farlig plats. Åttio procent av alla händelser som rapporteras är banala som att omhänderta berusade personer, de påverkar mer känslan av trygghet än utgör en säkerhetsfara. Det visar snarare att toleransen mot vissa grupper har minskat.

Människor i allmänhet upplever sällan själva stationerna som otrygga, däremot vägen dit och hem.

– Resultaten visar hur viktigt det är att frågan om säkerhet i transportsystemen breddas. Det är inte bara en fråga för polis, säkerhets- och transportföretag utan även socialtjänsten och stadens politiker. Vi behöver ett mycket bättre samarbete mellan olika samhällsaktörer för att öka säkerhet och trygghet i kollektivtrafiken.

Trygghetsaspekten måste ses i ett bredare perspektiv det räcker inte att bara justera den fysiska miljön menar hon.

– När man pratar om trygghet i tunnelbanan måste man ytterst ställa sig frågan, trygghet för vem? Man kan inte stänga tunnelbanan för vissa grupper bara för att de flesta ska känna sig trygga. Tryggheten måste inkludera alla, säger Vania Ceccato.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.