Hatbrott definieras som de fall där offrets etnicitet, hudfärg, religion eller sexuella läggning varit anledning till brottet. Det kan handla om diverse olika typer av brott, såsom diskriminering, hot och fysiskt våld.

Brottsförebyggande rådet, Brå, sammanställer årligen statistik över anmälda brott och redovisar en minskning av hatbrott från 5.797 fall 2009 till 5.139 för 2010. En så stor nedgång – drygt elva procent – har aldrig setts förut. Men det är enligt Marcus Sverdén en synvilla:

– Jag har oerhört svårt att se att minskningen beror på att antalet brott faktiskt minskar. Det finns däremot alldeles för många faktorer som talar emot att offer ska anmäla sådana brott, säger han till DN.se.

Marcus Sverdén hänvisar till den trygghetsundersökning som Brå också sammanställer, och som visar att merparten av brott inte polisanmäls alls. Sedan nämner han i rask takt fem typexempel på fall där anmälningar inte görs:

• Att den som utsätts inte definierar brottet som ett hatbrott.
• Det är skambelagt. Exempelvis om en homosexuell person som själv inte gått ut med sin läggning utsätts.
• Oro för repressalier från gärningsmannen.
• Sekundär viktimisering. Att offret blir illa behandlat av den person som tar emot anmälan.
• Man förväntar sig inget resultat av anmälan. Exempelvis personer som ofta utsätts för brott.

– Missar man alla de här faktorerna så förstår man att mörkertalet mellan trygghetsundersökningen och anmälningstalet är enormt, förklarar Sverdén.

Hatjouren inom Stockholmspolisen lanserades 2007 på försök och permanentades två år senare. Inom gruppen arbetar sex polismän på heltid, en del med erfarenhet av hatbrott ända från 1990-talet. När nu Stockholm Pride arrangeras för fjortonde året ser dock inte Marcus Sverdén någon speciell hotbild.

– Under Prideveckan har det inte begåtts fler brott än under andra veckor. I Stockholm har nog evenemanget fått folk att förstå att det är en mänsklig rättighet att bli kär i vem man vill. Stockholm har blivit mer tolerant.

Brott som motiveras av offrets sexuella läggning är också en liten del av hatbrotten som begås. Överlägset flest brott – runt 75 procent av hatbrotten i Stockholm och Sverige – är av rasistisk karaktär, visar Brås statistik. Marcus Sverdén tror själv att vardagsrasismen blivit mer utbredd. I dessa fall kan språkbrist vara ett skäl till uteblivna anmälningar.

– Vi diskuterar hela tiden möjligheter att öka tillgängligheten att anmäla. Man kanske kan ge möjligheten att göra det via nätet, och på olika språk.

– Det finns ju inget glädjande med att anmälda brott minskar. Hade brottsligheten minskat så vore det en annan sak, säger Marcus Sverdén.