Företag måste ta sig igenom tre nivåer för att vinna upphandlingar av äldreboenden i Stockholms stad.
– Första punkten är krav på själva leverantören, att företaget är okej. Andra punkten är ett krav på att företaget klarar av att leverera tjänsten som efterfrågas, säger Henrik Svenonius, ansvarig för upphandlingar på Stockholms stadsledningskontor.
För att ens komma i fråga för den tredje och sista punkten, själva tävlingen, måste företaget klara punkt ett och två. Under punkt tre tävlar alla godkända företag om vem som ger bäst och mest kvalitet för pengarna.
Upphandlingarna i Stockholm sker efter fast pris, vilket innebär att kommunen erbjuder ett pris och det företag som kan presentera mest och bäst äldreomsorg för pengarna under punkt tre vinner.
När Carema presenterar sin omsorg för kommunen använder de sig av sitt koncept ”Den goda dagen”. Den goda dagen är en diger lunta skrivningar om allt från mötet med ”kunden” till företagets organisation.
Kommunens tjänstemän som sköter upphandlingarna kan bland annat läsa att ”kunden”, den äldre, om Carema vinner, ”ska kunna sköta sin kropp, sina fötter, sitt hår, sina naglar, make-up, rakning, ta bortoönskad hårväxt och känna sig nöjd och tillfreds.”
Carema erbjuder enligt texten en omsorg som helt anpassar sig efter den äldre: ”Vad vill man göra? Hur vill man göra? Med vem vill man vara?”
De äldre på företagets boenden kan också vänta sig ”små överraskningar som inte är kopplade till en specifik högtid eller födelsedag”.
När Carema håller i rodret får de äldre själva bestämma när de vill lägga sig:
”Det är alltid kunden som bestämmer när han eller hon vill stiga upp samt gå och lägga sig eller om kunden vill ta en tupplur någon gång under dagen. Vi tar dagligen reda på hur kunden vill ha det. ”
Men enligt anställda från fyra äldreboenden i Stockholms län som DN har talat med stämmer nästan inget som står i det digra underlaget. Brist på personal gör att bara det mest basala vårdbehovet kan tillgodoses. Om ens det.
– De äldre får bara ett absolut minimum av vård. Vi gör så gott vi kan men eftersom vi är så få och dessutom har hundra andra uppgifter som inte har med omsorgen av den äldre att göra så finns det ingen tid till bra omsorg. När de äldre ber oss hålla dem i handen eller sitta ned för att prata hinner vi inte.
Vid läggdags ”får vi vara glada om vi får rätt person i rätt säng”.
– Är vi underbemannade kanske jag måste börja lägga redan klockan fyra. Det finns ingen annan lösning när jag är själv på femton boende, säger en anställd.
Någon avancerad hygien finns det inte heller tid för.
– I bland hinner vi inte ens borsta tänderna på de boende. Nästan varenda en hade tandköttsinflammation när tandläkarkonsulten kom hit för kontroll, säger en av Caremas sjuksköterskor.
I underlaget poängteras hur viktigt det är med kundens valfrihet och Carema lovar att det ska finnas minst två rätter att välja mellan vid lunch och middag och att det på helgen alltid serveras en trerätters middag med fördrink.
Men enligt anställda är det där ”ett jävla skämt”.
– Hur ska man kunna bjuda på trerätters när det knappt finns mat för en portion. Hur ska jag göra efterrätt och förrätt när det inte finns någon mat till det? I bästa fall blir det ostmacka till förrätt och jordgubbscreme till efterrätt.
Flera anställda berättar för DN att valfriheten vid måltider är en bluff.
– På femton boende köper de exempelvis in 7,5 portioner fisk i en bytta och 7, 5 portioner köttbullar. Om alla sen väljer köttbullar får vi dela 7,5 portioner på 15 personer. Så är det jämt.
På papperet står också kvällsfika, men det hinns aldrig med, enligt flera anställda.
De berättar också att det finns ett tvång att få ned alla boende till de gruppaktiviteter som lovas i anbudet till staden.
– Vi måste köra ned boende till aktiviteterna på entrévåningen även om de inte vill det. Det är viktigare för cheferna är att byta de gamlas blöja, förmodligen för att det syns utåt.
Många får sitta och spela bingo eller titta på film i kissiga blöjor.
– Vi har haft en Silviasyster på boendet som var väldigt tydlig med att det inte var bra för de dementa att paras ihop med andra boende som de inte känner igen. Men mellancheferna lyssnar inte. Alla måste prompt ned i entrén på aktiviteter på samma sätt som alla måste ut på promenad och visas upp för stadsdelen.