I dag skrev DN om att 184 barn har vräkts i Stockholm de senaste fyra åren, trots den nolltolerans som finns. Enligt kommunens egen statistik har även antalet vräkningar ökat i år. Socialborgarråd Marie Ljungberg Schött tycker att Stockholms kommun gör ett bra arbete mot vräkningarna.
Enligt Stockholms kommuns egen statistik har det mellan januari och september i år vräkts 38 barn under 19 avhysningar. Det är en ökning från de senaste åren då vräkningarna legat på lite över tjugo barn per år. Socialborgarråd Maria Ljungberg Schött är ändå nöjd med det arbete som görs.
– Under många år har vi haft ett systematiskt arbete mot vräkningar för just barnfamiljer och för det är vi rätt stolta. Jag vill inte säga att vi är nöjda, långt ifrån, men vi har kommit en bit på vägen, säger hon.
Stockholm kommuns arbete mot vräkningar fokuserar framför allt på kontakt med bostadsvärdarna. Kontakten sköts från stadsdelsförvaltningarna som försöker få information tidigt från bostadsbolagen när en barnfamilj har problem. Kommunen har också en budget och skuldrådgivning där man kan få hjälp med sin ekonomi. Barnfamiljer med problem har alltid förtur till rådgivningen. Men trots det preventiva arbetet fortsätter barnfamiljer vräkas. Marie Ljungberg Schött tror att det är svårt att helt undvika det.
– Det gäller att tillgodose båda de intressena som finns. Från värdarnas sida kan man inte ha barnfamiljer där det är upprepade störningar, speciellt för grannarnas skull. Bostadsbolagen måste ha möjlighet att vräka hyresgäster som inte sköter sig. Samtidigt har vi ett intresse att barnfamiljer inte hamnar på gatan utan att de tas om hand på ett vettigt sätt.
Är det möjligt med en nollvision?
– Det är alltid så att vi vill och hoppas att inga barn ska bli vräkta, å andra sidan kan man aldrig gå ut och garantera att inga barn ska bli vräkta för då hamnar bostadsbolagen i en knepig situation. Det är alltid en balansgång mellan de två.
Vad händer när ett barn bli vräkt?
– Då får man placera barnet och dess föräldrar på ett lämpligt boende i väntan på en ny lägenhet. I värsta fall blir det hotell, men vi försöker alltid hitta bättre lösningar när det gäller barn. Det är inte så att man hamnar på gatan och står utan insatser även om det inte alltid blir som man önskar, säger Marie Ljungberg Schött.