Skatten är den ständigt återkommande tvistefrågan såväl i Stockholms stadshus som i landstingshuset. Den som lyssnar på debatter och läser politiska utspel författade på nedre Kungsholmen, kan ibland få för sig att en tioöring i skatt betyder skillnaden mellan armod och välfärd.
Borgerliga politiker brukar inte missa en möjlighet att påpeka att en skattehöjning bromsar in samhällsmaskineriet, sänker tillväxten och leder till att fler skattetrötta börjar fundera på svartjobb. Socialdemokrater och vänsterpartister brukar måla upp en bild av barn som far illa i skolan och åldringar som blir liggande på golvet intill kattmatsburken, utan att få hjälp att resa sig, som ett resultat av att de borgerliga sänkt skatten med några tioöringar.
Sanningen är väl den att det är ganska svårt för en vanlig lönearbetande stockholmare med normalinkomster att märka av en skattehöjning på en tioöring eller två eller en lika liten skattesänkning. En tioöring motsvarar netto något i stil med 25 kronor i månaden. För stadens ekonomer motsvarar en tioöring drygt 150 miljoner i Stockholms stads årsbudget. Men 150 miljoner i en budget på omkring 33 miljarder är i praktiken nästan felräkningspengar.
I Stadshuset handlar skattedebatten i höstens val om mer än tio öre. Den rödgröna oppositionen vill - som de kallar det - "återställa" Stockholm till 2006 års skattenivå. Den skattehöjningen på 60 öre betyder omkring en miljard om året för staden och oppositionen kommer att tala om för stockholmarna att det betyder en markant skillnad i välfärden på förskolorna och i hemtjänsten.
I landstingsvalet har oppositionen också ambitioner att höja skatten. De borgerliga - och i första hand Moderaterna - vill egentligen sänka skatten mer än de klarat av sedan de vann valet 2006. Men sannolikt kommer de i valrörelsen att tala mer om den effekt de rödgrönas förslag till skattehöjningar kommer att ha för stockholmarna, än om följderna av ännu lägre kommunalskatt.
Skatten kommer säkert att bli ett av de populäraste debattämnen i valrörelsen. Ty den relativt blygsamma skillnad i välfärd som - låt oss säga - 60 öre i kommunalskatt och några tioöringar i landstingsskatt betyder är kanske den största skillnaden mellan de politiska blocken. I de stora och ekonomiskt kostsamma frågorna - som att barn har rätt till utbildning, äldre har rätt till värdigt liv och sjuka har rätt till vård är partierna egentligen överens. Och inget parti kommer någonsin att lyckas göra alla nöjda med skolan, äldreomsorgen och sjukvården.