STHLM

”Att säga att man inte har råd blir lätt pinsamt”

Hälften av de unga i Stockholm känner oro och rädsla inför framtiden.

– Pressen är stor från alla håll, värst är kanske pengarna, hur ska man ha råd att flytta hemifrån, säger Anna Gustafsson, 17 år.

Pengar, bostad och jobb. Vänner, vuxna och drömmar om framtiden. När den ideella organisationen Mentor och sajten ungdomar.se nyligen frågade 600 unga i Stockholm i åldrarna 13–24 år om deras tankar om framtiden svarade hälften, 51 procent, att de känner sig ledsna, nedstämda, oroliga och ångestfyllda.

– Jag tror att det mest av allt handlar om att vi är många som känner oss stressade. Pressen är stor från alla håll, både från skolan och alla andra runt omkring. Värst är kanske pengarna. Hur ska man ha råd att flytta hemifrån och ta körkort? säger Anna Gustafsson, 17.

– Och så är man rädd. För att man inte vet vad som faktiskt kommer att krävas, säger Moa Wieweg, 17.

Vi träffas runt ett bord i Fruängen och bläddrar tillsammans i rapporten om ungas tankar om framtiden. Det är en mörk bild som målas upp. Runt bordet sitter sju tjejer och två killar som går i gymnasiet och en kille som jobbar. Fem av dem har extrajobb, tre är engagerade ideellt i sociala projekt – ändå känner sig de flesta av dem inte riktigt rustade inför vad som komma ska.

Läs tidigare delar i serien ”Ung i Stockholm”:

”För att bli populär måste man vara en bad boy”

”Jag tycker att appdejting känns ganska oseriöst”

– Vi får veta för lite om hur livet fungerar i verkligheten i skolan. Kanske framför allt om det här med att få jobb. Det är som att vi lever i en bubbla som vi fattar snart kommer att spricka, säger Hanna Dinnetz.

Anna Krook Strömberg, 17, håller med.

– Jag vet typ inte hur man gör för att söka jobb. Det känns som att har du inga föräldrar som kan hjälpa dig så är det kört. Om du inte har något mål så är det dessutom så himla lätt att bli skoltrött.

Enligt rapporten ”Jobbiga tankar – ungas tankar kring framtid, jobb och behovet av vuxenstöd” är just känslan av att skolan inte pratar tillräckligt om arbetsmarknaden stark. Drygt 80 procent av de unga i Stockholm tycker inte att de får veta tillräckligt och 40 procent upplever inte att de har någon vuxen som lyssnar på dem.

– Samtidigt vet jag att många unga är alldeles för lata och kräsna. De fattar inte att man måste börja någonstans, kanske med att städa toaletter på Donken (McDonald’s). Får de inte allt på en gång skiter de i det, säger Matte Jämtoft, 17.

Han får medhåll. Flera säger till och med att ”det finns jobb – det handlar bara om att orka ta dem” och att ”det är stora skillnader, vissa har föräldrar med pengar, en del har råd att inte bry sig.”

Men oavsett om man har pengar eller inte så står de ofta i fokus.

– De styr typ allt. Vad man än vill göra så kostar det. Vi som har växt upp här i Fruängen vet hur det är. Ingen har pengar. Så man står bara i centrum och hänger, säger Athir Albadri, 21.

De andra runt bordet har haft det mer stabilt ekonomiskt. Men det är inte heller komplikationsfritt.

– Många förväntar sig att man ska ha råd. Att säga att man inte har det blir lätt pinsamt. Säger man det så får man ofta höra ”du har visst råd, messa din pappa”, konstaterar Alice Becker, 16.

– Bara att ta en fika är dyrt. Man samlar på stämplar i Pressbyrån, använder studentkortet så att man får rabatt, säger Clara-Fia Tapper, 17.

De vet inte riktigt hur mycket de gör av med i månaden. Minst 1.000 kronor i alla fall. Men har de mer för att de har jobbat extra, då gör de också av med mer. Om en kompis verkligen inte har några pengar – då betalar man för den.

Men pengar är svårt. Gänget runt bordet är väl medvetna om att villkoren skiljer stort. Det finns de som måste betala hemma för att deras föräldrar faktiskt inte har så bra ekonomi. Ämnet kan vara känsligt, även om ingen av dem vi träffar tycker att någon ska behöva skämmas för att den inte har råd.

– Men det är just det, att klassklyftorna ökar så mycket, som skrämmer mig mest, säger Vida William-Olsson och alla håller med.

I de ökande klyftornas spår följer konflikter och kriminalitet, det är de övertygad om. Men ingen av dem säger sig vara rädda för att bli utsatta för brott.

– Helt ärligt, ibland känns det som media också hela tiden rapporterar om det som är negativt. Det gör en kanske stressad i onödan. Det gäller nästan allt – jobben, bostäderna, kriminaliteten. Samtidigt så är det ju många som faktiskt klarar sig väldigt bra, säger Vida William-Olsson.

Matte Jämtoft håller med.

– Mycket är en självpåtagen stress och oro. Skit i att lyssna på nyheterna, gör din grej. Det kommer att lösa sig. Jag fattar inte varför så många har så mycket ångest, allt måste ju inte vara perfekt från början. Det är också en sjuk inställning som många har, och det tror jag också kommer från medier.

– Jag är helt säker på att vill man så kan man.

Foto:

Tidigare artiklar i serien ”Ung i Stockholm”

• ”För att bli populär måste man vara en bad boy”
De förväntas leva upp till både machoideal och vara den mjuke myskillen. Killarna i DN Sthlms ungpanel tycker att det pratas alldeles för lite om den faktiska press som unga killar känner i dag. – Många killar mår mycket sämre än vad som kommer fram, tror Isak Stockås, 17.

• ”Jag tycker appdejting känns ganska oseriöst”
Appdejter eller hemmafester? Niki Hennings, Maja-Wera Honkanen och Elliot Ahdrian går i gymnasiet. För DN Sthlm berättar de om bästa sättet att ”haffa” en partner och varför uppmärksamhet blivit viktigare än ett förhållande.

• ”Min mamma hittade mig helt utslagen på golvet”
Var femte tjej och var sjätte kille mellan 18 och 24 år i Stockholms län har fått en psykiatrisk diagnos. Det är en fördubbling på bara några år. DN har träffat tre unga med erfarenhet av att må dåligt. De är överens om en sak – det är för få som lyssnar.

• ”Det har hänt alla tjejer någon gång”
Rapporten om sexuella övergrepp i Kungsträdgården i somras var den stora snackisen på Stockholms skolor den första skoldagen. När DN träffar sex unga stockholmare för att prata om erfarenheter av sexuella ofredanden är bilden samstämmig: Det är inget nytt.