Tusenåriga skelett ligger blottade i leran vid Broby bro i Täby. Stockholms läns museum gör en forskningsutgrävning på gravplatsen där den mäktiga ätten Jarlabanke, känd från runstenar, vilar.
– Frågan är var självaste Jarlabanke ligger, säger Mats Vänehem, arkeolog.
Runstenarna runt Vallentunasjön vittnar om de allra rikaste och mäktigaste stormännen och kvinnorna i området på 1000-talet. En av dem som var allra piggast på att resa runstenar till sitt eget minne var Jarlabanke, en man som hävdade att han ägde hela Täby. Hans anfäder var bland de första kristna i landet och det är det som gör att arkeologerna på Stockholms läns museum vill undersöka platsen närmare.
Runstenarna stod från början intill den gamla allfarvägen runt sjön som även nu är en väg som slingrar sig över åkrarna. Först 1995 bestämde man sig för att gräva och i år gör man den fjärde utgrävningen i området. Hittills har man funnit skeletten efter arton personer, varav fyra under de senaste dagarnas utgrävning. Huvudpersonen är kvinnan man hittade vid den första utgrävningen – Estrid, en rik och mäktig person som blev över 60 år, som också var Jarlabankes farmor. Hon reste själv ett par runstenar, den ena över sin döde son, den andra till minne av maken Östen som dog i Grekland vid en pilgrimsresa till Jerusalem.
– Vi utgår från ett släktträd med barn och barnbarn och ingifta tagna från runstenarna. Vissa är vi 99 procent säkra vilka de är. Vi kan bedöma skelettens ålder och vi kan utgå från tingen i graven, säger Mats Vänehem, arkeolog vid Stockholms läns museum.
Estrids make Östens kvarlevor finns troligen inte här, trots att han förärats en gravhög. Men sonen som dog ung är med stor sannolikhet det andra skelettet som hittades 1995, en tioårig pojke som låg intill Estrid. Vem det tredje en gång var vet man inte.
– Kanske har vi redan hittat Jarlabanke själv. Han lär ha velat ha den mest ärofulla gravplatsen, nära bron och nära sin anmoder, säger Mats Vänehem.
Att familjen var kristen markerades tydligt för alla förbipasserande på runstenarna med symboliska kors, inristade i mitten omgärdade av Midgårdsormen.
Gravplatsen är alltså en av de allra första kristna, precis i brytningstiden, vilket gör den extra intressant. Några gamla hedniska vanor har följt med till en början, som att Estrid begravdes med ett skrin med köpmannasaker som vikter och mynt. Men man var noga med att separera den kristna gravplatsen från de hedniska gravhögarna längre bort.
Senare begravdes släktingarna utan ägodelar, förmodligen insvepta i linne som anstod en kristen. Tack vare den kompakta och ständigt lite fuktiga leran är skeletten välbevarade. Man ser huvuden och kroppar, korslagda armar och långa ben.
Nästan alla, förutom Estrid, är män av någon anledning som gäckar arkeologerna. De var 1,60 meter långa eller längre, om de dog vuxna, och de ser ut att ha haft ganska friska tänder. En tandläkare som besökte gravplatsen tidigare tyckte till och med att de såg snyggare ut än hans patienters.
– Det här var rika människor. Vi tror inte att de gjorde mycket arbete själva. De hade ett storhushåll med slavar och stora ägor som de kunde arrendera ut, säger Mats Vänehem.
Även i dag, onsdag, arbetar studenter och arkeologer från länsmuseet med gravfynden vid Broby bro och det går bra att besöka platsen. Utgrävningens sista dag, på torsdag, töms gravarna och fylls åter igen.