Den tyska huvudstaden är förmodligen precis lika segregerad som Stockholm - kanske mer.
Skillnaden är att i Berlin syns det inte lika tydligt. Visserligen finns det miljonprogramsområden, framför allt i öst, men där bor i huvudsak människor med tyska som modersmål.
Turkarna bosatte sig i Kreuzberg när de kom till Västberlin som så kallade gästarbetare på 60-talet och bor där än i dag. Neukölln och Wedding är andra stadsdelar med en hög andel invandrare.
Kreuzberg, Neukölln och Wedding liknar till det yttre borgerliga innerstadsstadsdelar som Charlottenburg och Wilmersdorf. Om en avgrund skiljer Birkastan från Fittja är skillnaderna mycket mer subtila i Berlin.
Just Kreuzberg med sin kanal och alla läckra restauranger drar till sig välbetalda, lite hippare människor som inte gärna har en gatuadress i Charlottenburg eller Wilmersdorf på visitkortet. Detsamma gäller för delar av Neukölln.
Prövostenen kommer när barnen ska börja i skolan. Då flyttar de välbeställda eller så flyttar man barnen till en skola i någon annan stadsdel. Kvar i Kreuzberg och Neukölln blir de som inte har något alternativ.
Andelen barn med invandrarbakgrund är därför lika hög som i Rinkeby eller Tensta - det vill säga nära hundra procent.
Tyska blir ett främmande språk, integrationen går baklänges och OECD har konstaterat att ingenstans i väst är det lika svårt för en ung människa med invandrarbakgrund att nå fram till universiteten och högskolorna för att bryta den onda cirkeln.
Den kristdemokratiska förbundskanslern Angela Merkel har insett hur detta hotar Tyskland och gjort integrationen till sin hjärtefråga. I Berlin styr Socialdemokraterna och de har precis lovat att sätta integrationen högst på dagorndingen fram till delstatsvalet 2011.