Så här såg han ut, Birger jarl, mannen som grundade Stockholm. Om ett par veckor får vi hela resultatet, men DN har lättat på förlåten och kan visa hur arbetet med återskapandet gått till.
Oscar Nilsson, skulptör och arkeolog har arbetat i flera månader med 800-årsfirande av Birger jarl, som är huvudpersonen i Medeltidsmuseets nya utställning, som öppnar i början av april.
För åtta år sedan öppnades Birger jarls grav i Varnhem för att fastställa om det verkligen var jarlen som låg där. Mycket talar för det och de tester som gjordes (CT-skanning och dna) visar att han föddes 1210.
Med hjälp av dessa resultat har Oscar Nilsson nu återskapat jarlens huvud och han har tagit många bilder under arbetet.
Det första som kom på plats i det nytillverkade kraniet av vinylplast var ögonen, tillverkade i Tyskland av en firma som specialiserat sig på ögonproteser. De är gråblå och kusligt naturtrogna.
Sedan placerades 32 anatomiska punkter (peggar) ut enligt en hundraårig teknik. Dessa peggar, som ser ut som grova, korta tandpetare har fungerat som muskelfästen och sedan har Oscar Nilsson skulpterat de 20 ansiktsmusklerna i lera en efter en.
Ögonmusklerna kom snabbt på plats och det hade sin speciella orsak:
– Det är viktigt att ögonen sätts fast, men samtidigt är det lite psykande att se dem hela tiden, säger Oscar Nilsson, som valde att ha Birgers ögonlock slutna under större delen av arbetet.
Efter leran var det dags för silikonet och Oscar Nilsson älskar utmaningen med att ta fram porer och rynkor. Särskilt rynkorna.
Vad utmärker då jarlens utseende?
– Han hade kraftig nacke och ganska markerad käke, säger Oscar Nilsson, som mätte avståndet mellan tänderna för att få en uppfattning om munnens utformning och storlek.
– Trots att han hade ett maskulint utseende med grop i hakan hade han en väldigt liten mun. Det är lite lustigt om man ser till helheten. Dessutom var näsan också ganska liten och det är ju inte särskilt maskulint.
Hur återskapar man en näsa när det bara är en grop i kraniet?
Oscar Nilsson visar den del i ansiktet som kallas glabella, buktningen vid näsroten, och säger att man med hjälp av denna kan bilda sig en uppfattning om näsan.
På bilderna har Birger ännu inte fått något hår. Det har han nu, men det får vi inte se. Det sägs vara lockigt och halvlångt (till käklinjen) och luggklippt vilket var vanligt vid den här tiden.
Är du nöjd med resultatet?
– Definitivt.