Han är född i Sibirien, uppvuxen i Polen och har studerat arkitektur i Moskva, Warszawa och Stockholm.
I början möttes han av kollegers misstänksamhet. De sade att Wolodarski var skolad i stalinistisk anda och att hans idéer inte passade in i "vårt Stockholm".
- Det var inte roligt och kändes konstigt. Nu tänker jag att jag kanske var lite överkänslig. Vill man omforma det offentliga rummet måste man tåla all sorts kritik.
Tiderna förändrades och Aleksander Wolodarski fick kanske mer inflytande över staden än han hade vågat hoppas på. Nyligen ärades åter hans S:t Eriksområde, den här gången med "The Phillipe Rotthier European prize for architecture for town and city reconstruction".
I motiveringen står det bland annat att stadsdelen erbjuder en hållbar urban miljö i den klassiska arkitekturens skönhet. Det är precis vad Wolodarski vill uppnå.
- Jag är stolt över priset, inte minst för att det humanistiska tänkandet inom arkitekturen vinner allt mer mark.
Vad är en arkitekt?
- Själva ordet betyder att man är huvudansvarig för byggandet - precis det som arkitekter oftast inte är i dag. Det så kallade miljonprogrammet, som skulle lösa bostadsbristen i storstäderna på 60-70-talen, slog sönder en stolt yrkestradition. Kvantiteten blev viktigare än kvaliteten.
Vad tänker du om det?
- Det är tragiskt. Min roll som stadsplanerare i Stockholm handlar ofta om att uppväga den obalans som finns. Därför ser husen i bästa fall annorlunda ut i de områden jag ansvarar för.
Wolodarskis områden är resultat av tuffa möten mellan dem som vill hålla kvar den stockholmska traditionen och dem som håller i pengarna, berättar han och plockar fram arkitekt Sven Walanders (HSB:s grundare) välformulerade ord om byggarnas uppdrag:
"Det är deras ofrånkomliga skyldighet att tillse att husen ej stå och svära mot varandra, lika lite som de får förfalla till fantasilös enformighet."
- Så skulle man kunna beskriva den stockholmska traditionen. Byggnader är som en familj. De är alla individuella men ska bilda en harmonisk helhet.
Motsatsen?
- Stockholms moderna city. Där finns ingen estetisk samordning. Det ena huset är av granit, det andra av glas, det tredje av sten. Helheten är hård och kal.
Modernismen har raserat en europeisk stadsbyggnadstradition som har fungerat genom seklen, menar han.
- Arkitektur har inget med mode att göra. Vi borde respektera stadens ursprung bättre. Förebilden till Stockholm är en stjärna, en italiensk stadsplan som växer från slottet och utåt. Man har helt enkelt byggt en renässansstad på vattnet och låtsats som om vattnet inte fanns.
Om du fick fria händer, vad skulle du göra först?
- Stockholms skönhet är fortfarande i konflikt med det som sker på kajerna. Se på Skeppsbron där Gamla stan blockeras av tullhus av olika slag. Riv dem. Stockholm måste få vara nära vattnet och riktigt få sjunga ut sin skönhet.
Och mer?
- Sveavägen, den borde gå ända fram till slottet. I alla planer på 1600-,
1700- och 1800-talen har man talat om Sveavägen som vägen mellan slottet i stan och slottet i Haga. Ända till år 1939 debatterade man detta i Stadshuset, men beslöt att lägga ner idén. Det var ett stort misstag.
Mest stolt är han över Raoul Wallenbergs torg. Där har han lyckats förena Stockholm med vattnet. Stolt är han också över förändringen av Kungsträdgården, även om den inte är helt klar.
- Paviljongerna som går längs med Kungsträdgårdsgatan har blivit en succé. Och jag är glad över skridskoåkandet runt kungen och den stora dammen där folk samlas. Men restaurangen som ligger mot Hamngatan borde ersättas av en amfiteater. Dessutom är den stora scenen felplacerad, den skymmer Slottet.
Vad har hänt med blommorna i stan?
- Bra fråga. Ansvaret för dessa har de senaste åren legat hos stadsdelsnämnderna. När blommor och äldrevård betalas ur samma kassa, så blir det väl en svår prioritering var man ska lägga pengarna, antar jag.
Hur ser nästa stora förändring ut?
- Det är förorterna, det är ofrånkomligt. De måste förtätas och kompletteras. Där måste de humanistiska värdena planteras in, alltså skapa något som förenar människorna, inte skiljer dem från varandra.