– Det handlar mest om att få uppmärksamhet, om ett sorts förvridet kändisskap, säger Nina Törnqvist, doktorand vid Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet.

Hon är en av författarna bakom rapporten ”Grövre våld i skolan” som gavs ut i mars 2009. Rapporten kom till mot bakgrund av dödskjutningen på Jokelaskolan i Finland år 2007 och handlar bland annat om hot om våld på skolor.

– En anledning till skolhoten kan vara att de tas på större allvar än tidigare och att skolorna anmäler i större utsträckning. Den andra beror på ”copycat”-effekten, säger Nina Törnqvist.

Namnet ”copycat” syftar på att personer härmar uppmärksammade brott, men namnet är missvisande. Det handlar inte främst om att skolskjutningar leder till fler skolskjutningar, utan om att våld och hot om våld framför allt leder till fler hot.

Enligt rapporten ”Grövre våld i skolan” skiljer sig de gärningsmän som har begått skolskjutningar så mycket åt, att det är svårt att veta vilka som är kapabla att begå brotten.

– Enligt den internationella forskningen är det väldigt svårt att i förväg hitta individer som kan tänkas begå brott. I stället borde man agera utifrån en hotsituation, det vill säga att man väntar på hoten för att sedan agera, säger Nina Törnqvist.

Hur ska man hindra hoten från att bli verklighet?

– Den viktigaste funktionen är tilliten som elever eller andra har till skolan och till andra myndigheter. Att man känner ett ansvar att berätta för någon om man hör talas om ett hot. Generellt sett ligger Sverige högt när det gäller ett sådant förtroende bland invånarna.

Vilket ansvar har media i sin rapportering?

– Den amerikanska forskningen har visat att om man uppmärksammar hot som inte mynnar ut i brott, så blir bara hoten fler. Därför borde man inte uppmärksamma hot i onödan, eftersom det kan leda till fler hot, säger Nina Törnqvist.