Cykling är visst ett alternativ till bilismen. Det säger miljöpartiets riksdagsledamot Karin Svensson Smith. Dessutom finns det studier som visar att stockholmare som cykelpendlar, cyklar långa sträckor, ofta upp till två mil.
Enligt en KTH-studie, som DN.se skrivit om, så är det svårt att lösa trafikinfarkterna i Stockholms innerstad med fler trafikanter på cykel. Även om så många som hälften av alla biltransporter, under 1,5 mil långa, fördes över till cykelsadeln, så minskade inte trafiken vid infarterna med mer än 8 procent, visade undersökningen.
Nu kommer kritiken mot undersökningens resultat, både från miljöpartister och från trafikplanerare. Dels anser kritikerna att varje procent mindre biltrafik är viktig och att det säkert går att föra över mer än mer biltrafik till cyklar än många tror, bara staden och miljöpolitiken menar allvar. Dessutom anser kritikerna att storstäderna inte har något val. Såväl hälso-, miljö- som trängselskäl kommer att tvinga fram en förändring till cykelns fördel. Vidare måste Stockholm stad satsa mycket mer på cykling och bli mer likt cykelstäder som Köpenhamn och Groningen, som har många fler medborgare på cykel än vad till exempel Stockholm och Göteborg har.
– Det finns undersökningar som visar på att barn uppväxta i innerstäder får mindre lungor. Tunga miljö- och klimatskäl talar också för att vi är tvingade att ställa av bilen. Vi kan ju inte förhandla med naturlagarna på det här området, säger Karin Svensson Smith.
Hon menar också att den krassa verkligheten är ju att bilismen tar mycket plats, att varje bil kräver flera parkeringsplatser och att bilar måste ersättas av bättre kollektivtrafik och fler cykelvägar.
– Mindre trängsel gör ju också att utrymmet ökar för räddningsfordon samt för de varutransporter som verkligen är nödvändiga för storstädernas försörjning.
Yvonne Ruwaida (MP) oppositionsborgarråd i Stockholm menar att rapporten från KTH, ändå visar på betydande mindre trafikmängd, även vid mycket små förändringar.
– Rapporten visar att om bara hälften av bilresor, som är kortare än 10 kilometer, förs över till cykel så utgör minskningen 3 procent av trafikmängden vid vår in- och utfarter. På månadsbasis utgör den minskningen i alla fall 222.000 färre fordonsöverfarter, vilket är betydande, säger Yvonne Ruwaida.
Jonas Thörnqvist, trafikplanerare på Trafikverket med cykling som specialitet, menar att det inte är känt hur långt stockholmare kan tänka sig att cykla. Han hänvisar till två undersökningar där genomsnittslängden för cykelpendlare inom storstan är 9 kilometer. En ytterligare undersökning visar på en genomsnittlig cykelpendling på 13 kilometer.
– Men det fanns många cyklister som varje dag cyklade upp till 3 mil i vardera riktningen. Skulle fler kunna cykla längre en 15 kilometer i undersökningen skulle en betydligt större del av biltrafikmängden kunna ersättas av cykel, säger Jonas Thörnqvist, som varit med och gjort en av undersökningarna.
Han hänvisar också till studier som visar hur långt gångt, cykel, bil respektive kollektivtrafik kan ta en resenär kl 07-08, vid morgonrusningen. I kartan, länk här, syns att cykel är ett snabbt fortskaffningsmedel, ofta snabbare än bilen, och en cykelfärd på i snitt 30 minuter tar en cyklist långa sträckor inom Stockholm.
– Cykeln är dessutom mer tillförlitlig än andra transportmedel. Cyklister vet när de kommer fram, det vet inte bilister, säger Jonas Thörnqvist.