Runt en stolpe bredvid runda Kolingsborg vid Slussen ligger blommor, foton och hälsningar till Jeanette om att vila i frid. För en knapp vecka sedan blev hon det första dödsoffret på cykel i Stockholmstrafiken i år.
En lastbil skulle svänga höger ned i Pelikanslingan och korsade den rödfärgade cykelbanan utan att upptäcka att det fanns en cyklist på väg uppför backen.
– Det var en hemsk olycka. Jag hoppas att cyklisterna tar till sig det här. Kör aldrig framför eller till höger om en lastbil. De sitter så högt upp att de inte ser cyklister eller folk med barnvagn framför nosen, säger Hans Lindegren, trafikinspektör i City.
Han ingår i den delegation som på onsdagen var på plats för att utreda olyckan. Tillsammans med experter från Trafikverket, Scania, vars lastbil orsakade olyckan, samt personer från Trafikkontoret i Stockholm.
Misstänker ni brott?
– Ja, vi vet inte vilket ben vi ska stå på. Det kan vara vållande till annans död. Eller vårdslöshet i trafik, men det är mer tveksamt. Jag har inte hört chauffören än, men har fordonet i beslag och ska undersöka det med Scania, säger Hans Lindegren.
Mikael Lyckman, som utreder alla dödsolyckor för Trafikverket, är här för att se vilka brister som finns i trafikrondellen.
Vad tycker du om ha en cykelbana mitt i korsningen?
– Det är inget unikt, det finns på många platser i länet. Men det säger ju sig självt att det optimala är att skilja de olika trafikelementen åt, men det går inte alltid, säger Mikael Lyckman.
Cykelfältet är målat i röd färg som på flera farliga platser i Stockholm.
– Vi målar banorna röda för att uppmärksamma farliga konfliktpunkter. Det är inte alls tänkt som en röd matta för cyklisterna, vilket jag tror att de flesta förstår, säger Josefine Weinberg, områdesansvarig, Stockholms stad.
Hur ska ni göra korsningen säkrare?
– Förbjuda högersväng är inget alternativ för man måste kunna nå Pelikanslingan. En variant är att skjuta cykelbanan inåt, så att bilister kan stanna före cykelövergången. Eller att höja korsningspunkten, säger hon.
Vid olycksplatsen finns även Per Ankersjö (C), stadsmiljöborgarråd och sedan i somras självutnämnt cykelborgarråd och ansvarig för stadens cykelvägar.
Hur känns det att stå här?
– Det känns inte bra alls. Jag tänker själv ganska mycket på riskerna varje dag när jag cyklar. Men jag är en feg cyklist, gubbcyklar. Om jag ska svänga vänster i korsningar kliver jag av och tar övergångsstället, säger Per Ankersjö.
Vad gör du för att det inte ska hända igen?
– Vi ska använda informationspengarna vi har kvar i år till en kampanj för lastbilschaufförer att förstå riskerna med cyklister. Nästan alla cykelolyckor orsakas av högersvängande lastbilar. Långsiktigt måste vi bygga cykelbanor på ett annat sätt där vi inte möts så mycket.
Stockholms stad har totalt 75 mil cykelvägar och lägger cirka 50 miljoner om året på cykelinfrastruktur. Den summan vill Ankersjö öka.
– Vi förhandlar budgeten nu. Målet är att det ska räcka för att uppfylla cykelplanen som är klar i december. Hur många kronor eller kilometer ny cykelväg det blir kan jag inte säga.
Vad han däremot gärna kvantifierar är antalet cyklister som staden ska ha. Målet är att fördubbla antalet cyklister, i dag omkring 150.000, till år 2030.
Ett annat siffermål är att hälften av antalet trafikanter i innerstaden ska vara gång- eller cykeltrafikanter. I hela länet utgör cyklisterna i dag cirka fem procent.
Visionen är att Stockholm ska bli en cykelstad i paritet med Amsterdam och Köpenhamn.
– Det är ett jättetufft mål. Det kräver en hel del investeringar och engagemang för att prioritera cyklingen. Det är vi committade att göra, säger Per Ankersjö.
Problemet med livsfarliga korsningar och cykelvägar som försvinner ut i tomma intet hoppas han att cykelplanen ska lösa.
– På vissa ställen går det inte att ta bort direkt. Men på en del av ställena, som finns med i planen, försöker man rätta till detta.
I somras var Per Ankersjö på cykelstadsturné i Europa och från Paris fick han med sig flera idéer.
– Där delar kollektivtrafik och cyklister körfält. Och man separerar fälten med asfaltsbullar så att bilister inte kan parkera i cykelfälten. Det är ett de största problemen i Stockholm som jag vill att polisen och staden tar tag i.
Är det dags att få bort många av de parkerade bilarna?
– Ja, det tycker jag. Men det är svårt eftersom starka intressen står emot varandra. Gatubredden är attraktiv. Och 17 cyklar tar samma plats som en bil. Jag vill utreda hur många p-platser som vi kan ta bort. Då måste man bygga garage i samma takt.
Vad ger du Stockholm för betyg som cykelstad?
– Vi har en bit kvar till Amsterdam, men ligger väl i härad med Paris. Med tanke på alla urusla städer i Europa får Stockholm 7 av 10. Men målet är 10, säger Per Ankersjö.