Ekonomijournalisten Pontus Herin, uppvuxen i Djursholm, sålde tvåan på Kungsholmen och flyttade med sambo och barn till Tensta.
Kan du se någon gemensam nämnare mellan dessa två områden?
– Absolut. På båda ställena är man väldigt väl medveten om sin förort och var den står på statusskalan. Det skapar ett slags vi-känsla som är slående: Det är vi mot resten av Sverige. Dessutom finns likheter i hur man klär sig, framför allt när det gäller ungdomsmode. Man gillar bling-bling på rätt ställen och går gärna runt i vissa märkeskläder.
– En annan likhet är den att jag upplever att det finns tid för samtal. Både i Djursholm och Tensta centrum ser man klungor av människor som står och pratar med varandra.
Vad är det bästa med Tensta?
– Nu låter det här som en klyscha men det finns en särskild värme där, som kan visa sig i smågrejer som ett leende, i en hälsningsfras. En del jämför Tensta med sina hembyar med ett väldigt naturligt centrum och som alla har nära till och där man samlas.
Det sämsta med Tensta?
– Människor trivs där, men det finns en medvetenhet om att Tensta är lågstatus och det präglar folk. Många är inte stolta.
Och det bästa med Djursholm?
– Att bo i Djursholm ger ett slags socialt kapital och självförtroende. Ungdomar där tror att det kommer att gå bra för dem, även om de har dåliga betyg. Det jag märkt när jag föreläst om min bok är att det där självförtroendet gör att man har råd att vara nyfiken och har råd att erkänna sina svagheter. I Djursholm har jag ofta fått kommentaren: Det är så tråkigt att mina barn aldrig träffar några invandrare. I den mer klassiska, flåsiga medelklassförorten blir ämnet mer laddat, känsligt och hotfullt.
Det sämsta?
– Den inskränkthet och trångsynthet som kan finnas där. Och så en otroligt stark likriktighet som har att göra med de höga huspriserna. Eftersom ytterst få yrkesgrupper har råd att bo i Djursholm blir det väldigt homogent. Men jag tror inte att Djursholm är mer etniskt segregerat än medelklassförorterna.
Om du blev tvungen att välja: Djursholm eller Tensta?
– Om jag har familj då skulle jag välja att bo i Djursholm för att det är en väldigt fin och attraktiv miljö, men jag har faktiskt inte råd. Skulle jag vara singel skulle jag helt klart välja Tensta, man får energi på ett helt annat sätt.
Möttes du med din bakgrund av några fördomar i Tensta?
– Snarare av en trevlig misstänksamhet. Till och med små barn kunde se att jag inte ”hörde hemma” där. En gång kom en pojke i sex-årsåldern fram och frågade om jag bodde där. När jag svarade ja, kom genast nästa fråga: Varför då? Generellt slår fördomar åt alla håll, människor i Tensta tror ofta att människor i Täby eller Djursholm är rasistiska och att de inte skulle få några vänner där. En somalisk kvinna vi umgicks med i Tensta vågar knappt komma och hälsa på oss nu då hon tror att hon ska bli uttittad.
Slutligen, varför flyttade ni från Tensta?
– Framför allt för att jag inte vill att mina barn ska gå i en skola där de är de enda etniska svenskarna. Dessutom fick vi ett barn till och ville ha ett större hus med trädgård och i Tensta är det omöjligt att göra boendekarriär eftersom det bara finns 1:or, 2:or och 3:or där.
– Jag har fått mycket kritik för att jag flyttade därifrån, men jag har aldrig påstått att jag är Guds bästa barn. För mig var flytten till Tensta ett sätt att få utlopp för min nyfikenhet och jag lyckades övertala min sambo. Att det blev en bok var inte någon tanke jag hade från början.