Egentligen skulle det ha förblivit en hemlighet mellan offer och gärningsmän. Ingen av de nio tonårstjejer som nu anklagar en krets av män i 40–65-årsåldern för sexbrott orkade från början söka hjälp hos utomstående.
Men för ungefär ett år sedan gick en av dem motvilligt till polisen efter att ha blivit tvingad av sin pojkvän. Sedan dess har utredarna på Stockholmspolisens kommission mot människohandel successivt identifierat nya, unga prostituerade liksom nya sexköpare.
Hittills har fem män åtalats för brott som våldtäkt, grovt koppleri och köp av sexuell handling av barn. Och ytterligare fall är under utredning, enligt vad DN erfar.
– Tack vare medierapporteringen har uppgifter strömmat in. Det är nog ganska många män därute som är oroliga just nu, säger kriminalinspektör Ewa Carlenfors.
Vid sidan av bevissäkringen har poliserna kämpat med att försöka förstå vad som drivit flickorna att – var för sig – inleda kontakt med männen på nätet. Carlenfors slutsats är att många befunnit sig i en skör fas i livet, vilket gjort dem mottagliga för inviter från okända.
– De har varit nyfikna och lagt ut sina profiler på nätet och svarat på chatt och mejl. Men sen har de tappat kontrollen och det har gått över styr, säger hon.
Även flickorna själva har svårt att förklara varför de hamnat i prostitution. I ett polisförhör funderar en 18-årig flicka en stund innan hon säger att det nog gav henne en känsla av bekräftelse att ”tillfredsställa gubbarna”. Hennes egen pojkvän hade kallat henne äcklig, men nu fick hon ”någon slags uppskattning när folk njöt”.
Betalningen spelade också roll. ”Jag tänkte på pengarna, jag behövde pengar”, svarar hon på frågan om hur det kändes att ha sex med flera män samtidigt. Men de tusenlappar hon fick i sin hand gick knappast till nödvändigheter, i stället säger hon att hon ”dränkte sina sorger i shopping”. När pengarna var slut sålde hon sex igen.
En annan tjej i samma ålder beskriver hur hon blev ”destruktivt” beroende av att ständigt ta nya sexkontakter – trots att hon egentligen inte ville.
”Alltså i mitt beteeende så satt man ju på nätet, porrsidor hit, porrsidor dit, man la upp sina profiler på nätet och visade sig i webbkameran.”
Journalisten Caroline Engvall, som tillsammans med en före detta prosituterad ung kvinna skrivit boken ”14 år till salu”, känner igen beskrivningarna. Sedan boken kom ut i fjol har hon fått mejl från 149 tjejer med egna erfarenheter av prostitution.
– Många berättar att när man väl börjat smutsa ner sig känner man att det är det enda man kan, det enda man är riktigt bra på. Och den onda cirkeln är svår att ta sig ur.
Huvudpersonen i Engvalls bok sålde sig första gången ihop med en kompis, sedan de båda loggat in på en kontaktsajt efter skolan. Det började som ett skämtsamt spel men blev snabbt rå verklighet.
– Det är det som är så farligt. Man sitter i sin hemmamiljö och det hela känns tryggt på ett falskt sätt. Och här kommer man in på vad föräldrar kan göra, de måste våga vara jobbiga och ställa frågor. Misstänker man som mamma eller pappa bara något litet, då måste man också agera. Det kan handla om en sån enkel grej som att flytta datorn till vardagsrummet.