De gör det noggrant och metodiskt. Mäter upp en fem meter lång sträcka, dammsuger den med blicken och noterar minsta lilla skräp. Fimpar, prillor, kartong, plast. Glas, servetter, kapsyler eller övrig metall. Listan på vilken typ av skräp Tove Svensson och Emma Lindberg stöter på under en arbetsdag kan göras lång.
Lång är också listan på platser de ska undersöka på Kungsholmen, närmare bestämt 200 stycken. Under två tvåveckorsperioder i sommar kommer de utvalda platserna att granskas – allt för att olika typer av väder, tider och andra förhållanden som kan tänkas påverka nedskräpningen ska fångas upp.
Och efter en dryg veckas arbete är Emma och Tove överens:
– Det är väldigt mycket fimpar och gamla prillor. Väldigt mycket. Särskilt utanför krogar och arbetsplatser, säger de med var sitt litet ”rynk” på näsryggen.
– Och tänk vad många det är som gör sig omaket att slänga skräp bakom elskåp eller papperskorgar … märkligt …
Tove och Emma är inte ensamma om att delta i Sveriges första skräpmätning som har långtgående vetenskapliga ambitioner. I Bromma och Farsta arbetar fem andra unga personer med samma sak. Även Göteborg och Örebro ingår i projektet i år.
Bakom ligger stiftelsen Håll Sverige rent, som för två år sedan gav SCB i uppdrag att ta fram en metod för att kunna genomföra skräpmätningar på trottoarer i stadsmiljö. Syftet var att metoden ska kunna användas år från år och att resultaten ska kunna jämföras.
SCB valde därför ut 200 exakta koordinater inom varje utpekat område. Vid varje koordinat mäts en fem meter lång sträcka ut. Om dess bredd varierar ska det noga anges i ett protokoll. Varje enskild skräpbit protokollförs i åtta olika kategorier: papp/kartong, papper, glas, metall, hårdplast, mjukplast, organiskt och övrigt. Innan varje arbetsdag är slut förs resultatet in i en databas.
– Vi träffar mycket folk som undrar vad vi håller på med. När vi förklarar så tycker alla att det är jättebra. Det är uppenbart att det här med skräp engagerar, konstaterar Emma.
Att valet föll på Kungsholmen när det gäller innerstaden tycker Ulrika Österlund, projektledare på trafikkontoret, var ett bra val. På Norrmalm är det så skräpigt att det inte skulle vara representativt för helheten. På Kungsholmen är det en jämnare ström av människor som lever, bor och roar sig.
På Norrmalm görs det dessutom för närvarande stora insatser för att förbättra läget. Samtliga papperskorgar i Kungsträdgården är på väg att bytas ut mot större kärl vilket kommer att ge en skräpkapacitet på 7 000 liter per dygn.
Papperskorgarna ska också vara utformade så att det inte går att ställa saker ovanpå dem. Inför Sveriges ordförandeskap i EU kommer dessutom de sexton så kallade Stockholmsvärdar som går omkring och plockar skräp med vagn, att koncentreras kring nedre delen av Norrmalm. Kungsträdgården ska vara helt ren klockan 9, 14 och 18 varje dag.
– Det stora problemet är väl att folk inte verkar tänka på vad de gör, de bara släpper sitt skräp. Eller så kanske de tänker att det i alla fall är någon annan som kommer att plocka upp efter dem, säger Tove.
Kollegerna i Farsta och Bromma har inte haft det lika skräpigt som Tove och Emma, men de har å andra sidan noterat att mycket av skräpet hamnar längre upp i parker och skogsområden i ytterstaden.
När DN lämnar skräpmätarna har de precis betat av en sträcka på Parkgatan. Resultat: två pappersbitar, nio cigarrettfimpar och en snusprilla. Emma:
– Inte så farligt, vi har sett betydligt värre. Som till exempel fem mosade bananer.