Allting började med ett mejl: ”Tack för din artikel om nytt äldreboende i Spånga! Vilka referenser har man åberopat när Carema fick uppdraget??? Har Stadsdelen undersökt vilka erfarenheter som finns på Koppargården??” Mejlet kom som en reaktion på en positiv nyhet om att Carema vill starta äldreboende i samma lokal som en förskola.
I samma stund får kollegan Mia Tottmar ett mejl som visar sig vara en larmrapport från den ansvariga läkaren på Koppargården. På grund av allvarliga brister kan hon inte längre garantera de äldres patientsäkerhet. Ett anonymt brev från anställda på Koppargården döpt ”SNÄLLA HJÄLP OSS” hjälper oss att fylla i luckorna.
DN:s nyhet om bristerna på Caremas Koppargården får stor effekt – mejl strömmar in, läsare hör av sig. Sjuksköterskor ringer och viskar på rasten.
De som tar kontakt är livrädda och vågar knappt presentera sig. Trevande berättar de sina historier, den ena rysligare än den andra. Anhöriga är rädda för att släktingen ska utsättas för repressalier om det kommer ut att de pratat. Anställda fruktar att få sparken.
Vi är skakade av berättelserna. Trasiga sängar. Pensionärer som ligger och gnyr i sin egen avföring. Pensionärer på golvet! Tystnadskultur.
– Vet du vad, det här är det bästa jag någonsin gjort. Jag är så otroligt stolt över mig själv som berättade, säger en av personerna bakom publiceringen av artikeln om Tallbohov.