Snöslasket slokar på konstgräsplanen vid Kvarnbacka, Husby. På höjden intill flagnar fasader av betongblock och balkonger av korrugerad, fläckvis rostig plåt. De flesta persienner är nedfällda, allt är precis lika grått som schablonbilden av miljonprogrammet. På staketet kring den fotbollsplan där Ahmed Ali, 23, älskade att vara med sitt lag Atletico Husby hänger banderollerna kvar: "Du finns i våra hjärtan." "Vila i frid Romario."
Det är snart fyra månader sedan Ahmed Ali dog av ett knivhugg i ryggen, snart tre månader sedan storebrodern till en av de åtalade släpade in hans då redan livlösa kropp i en bil och körde honom till Karolinska sjukhusets akut.
"Inte ens de som mördade honom ville att han skulle dö", sa en av "Romarios" vänner på begravningen.
Det gick fruktansvärt fort när det hände, kanske tog det bara en dryg minut. Klockan var strax före halv fyra på morgonen lördagen den 18 oktober och i efterhand tycks ingen av de minst nio personer som var där ha klart för sig varför det blev som det blev.
Det var ju inte meningen. De två olika konstellationerna av unga män från Järvafältet skulle ju "göra peace", som ett par av dem säger i förhör. Att de sent på natten hade bestämt sig för att träffas på en parkeringsplats utanför Ica i Husby berodde på att de ville prata ut om en misshandel som inträffat tidigare på kvällen utanför en bar på Fridhemsplan.
Det slutade med ett blodbad. Att bara Ahmed Ali avled avgjordes av slumpen. De övriga två som skadades allvarligt hade lika gärna kunnat dö de också, det var bara en fråga om millimeter.
"Först var det okej, men sedan när vi kom till... när vi kom till E4:an, då allting... allting svartnade. Det kändes inte som det var jag som sty... styrde alltihop, utan, jag vet inte, det gick så snabbt. Sedan när jag satte mig i bilen var jag själv chockad, efter när allting var slut... "
Orden är den 19-årings som i morgon ställs inför rätta för mordet på Ahmed Ali. När förhörsledaren försöker få honom att berätta varför exponeras all tänkbar meningslöshet i ett iskallt blixtljus.
"Polisen: Varför hugger du honom i ryggen?
19-åringen: Det vet jag inte. Helt ärligt, jag vet inte.
Polisen: För han hade ju varit inblandad i bråket sa du, inne på Star Bar.
19-åringen: Ja, men jag vet inte varför jag högg honom.
Polisen: Du vet inte.
19-åringen: Jag vet inte varför jag högg han. Allting gick över styr. Det var överdrivet."
Så vad var det då som hade hänt? Och vad är det som gör att förundersökningen genomsyras av känslan av att polisen inte riktigt tror på de nio unga män som i omgångar misstänkts för inblandning? Gång på gång undrar polisen om det inte är så att 19-åringen tagit på sig en större del av skulden än han borde. Och gång på gång ställs frågan om det som hände i själva verket var planerat. Så gott som alla spår och tankebanor leder tillbaka till de uppväxtvillkor och den utanförskapskontext som de inblandade lever i.
För de unga män som drabbade samman i mörkret på avfarten mot Kista var inga för polisen okända killar. Det var bara den nu döde Ahmed "Romario" Ali som inte hade något kriminellt förflutet. Tvärtom var han känd för att vara en fantastiskt glad, hjälpsam och bra kille. Framför allt var han Husbys egen "Romario", en talangfull och framgångsrik fotbollsspelare som tillbringat två år på fotbollscollege i USA, som spelat i det östafrikanska landet Djiboutis landslag och som precis fått jobb som idrottslärare på en grundskola i Vällingby.
Övrigas "meritlistor" är av en helt annan karaktär. Allt från bilstölder till grov misshandel, rån och tidigare mordförsök finns noterade i registren, liksom täta kontakter med en socialtjänst som uppenbarligen saknat de rätta verktygen för att få dem att bryta med sitt asociala beteende. Endast en av dem, ett av åklagarens huvudvittnen, har efter avtjänat straff kämpat hårt för att få ett normalt liv och lyckats skaffa sig ett jobb.
De kände alltså varandra och var egentligen inte uppdelade i två olika gäng, det var mer som att de rörde sig mer eller mindre bekvämt i samma kretsar. Med tanke på deras kriminella erfarenhet kan de, som en av utredarna uttrycker det, initialt ha varit osams om precis vad som helst: knark, stölder, skulder... Det är omöjligt att veta.
Ska man tro vad några av de själva säger så hade det betydelse att flera av dem blev osams redan i somras. Ytterligare ett bråk under hösten, där den nu mordåtalade 19-åringen ska ha misshandlats med en telefonlur i en telefonkiosk i Husby, påverkade troligen också utvecklingen. Men de inblandade trodde att de där "bråken" var avklarade, att rättvisa hade skipats internt.
Ahmed "Romario" Ali hade dock ingenting med det där att göra. Att han den ödesdigra fredagskvällen var på Star Bar på Fridhemsplan, på Kungsholmen i Stockholm, samtidigt som de killar som varit inblandade i bråken var bara en av flera olyckliga omständigheter. Han kände dem, visst. Men inte mer.
Den utlösande faktorn var alltså bråket på Star Bar. 19-åringen fick en rejäl smäll över ögat och kördes av polis till S:t Görans akut. Vem som misshandlade honom är inte helt klarlagt, men troligen var det en av de killar som "Romario" hängde med på krogen. Till polisen sa 19-åringen att han ramlat och slagit sig på trottoaren, någon anmälan hade han aldrig för avsikt att göra. Det som sedan händer är svårt att hänga med i, men varje detalj är av betydelse.
För det första visar det sig att den person som börjar bråket på Star Bar är lillebror till en kille som är kompis med en avlägsen släkting till "Romario". Att vara inblandad i bråk med bröder till ens släktingars kompisar är ingen bekväm situation för dessa unga killar. Enligt utredningen ringer "Romario" till sin "kusin", som han kallar det. "Kusinen" råkar vid detta tillfälle vara på en fest ihop med storebrodern till den som startade bråket på Star Bar.
De båda bröderna har ett mytomspunnet rykte och har länge varit ett slags maktfaktor i Tensta där de bor. "Romario" vill inte ha problem på grund av det som hänt och vill därför försäkra sig om att hans "kusin" kan "ordna upp problemet och se till att saker inte händer i framtiden".
Samtalet sprider ringar på vattnet. Ungefär samtidigt lämnar den skadade 19-åringen akuten på S:t Göran utan att ha fått någon vård. Han orkar inte vänta, säger han. Han är förbannad och han har ont. Under tiden som han tar sig till Rissne med t-banan har "Romarios" "kusin" mött upp med bröderna och den nu medåtalade 17-åringen i Tensta. Romario och hans kompisar får snart veta att "kusinen" och bröderna kan tänka sig att träffa dem på parkeringen i Husby.
Av förhören att döma är man överens om att ses.
Den skadade 19-åringen och hans vänner är först på plats i Husby. Där får han klart för sig att de andra inte har för avsikt att bråka, utan bara prata med de andra. Själv vill han ha hämnd, något händer i honom där han kedjeröker på parkeringen. I utredningen låter det så här:
"Advokaten: Men tänkte du så att nu har de skadat mig, nu ska jag skada dem, var det sådana tankar som åkte runt?
19-åringen: Ja, från början var det så, sedan blev det värre när de sade att vi bara skulle prata. Ta det lugnt, göra peace. Då blev jag ännu argare.
Polisen: Sa du det till någon då?
19-åringen: Nej, jag behöll det för mig själv.
Polisen: Var det då du bestämde att du skulle ta med en kniv?
19-åringen: Bestämde och bestämde, jag vet inte..."
Men Romario och hans sällskap dyker inte upp. De har fått bensinstopp på E4:an och de ringer till "kusinen" och ber om hjälp. I det här läget har "kusinen" insett att en av killarna som är med "Romario" inte bör vara med på det avtalade mötet, han är för "het", har för mycket otalt med 19-åringen. Han sms:ar till Romario att han inte ska ta med den killen, men det är för sent. Gänget som tidigare varit samlat i Husby drar i väg i två bilar för att möta upp "Romarios" sällskap.
När de kommer fram till avfarten hinner ett par av dem bara gå ut och hälsa, sedan rasar allt för 19-åringen. Han flyger på den person som kusinen tidigare varnat "Romario" för, och hugger honom flera gånger. Enligt åklagaren får 19-åringen sedan understöd av två av sina kompisar när ytterligare en person angrips. Den yngste av dem är eventuellt maskerad och utdelar åtminstone ett hugg med kniven. Den andra slår, kanske med ett tillhygge, fast det offret redan ligger ner. Troligen försöker "Romario" gå emellan när han får det dödande hugget i ryggen.
Efterspelet blir lika långt och komplicerat som själva händelsen. Ingen av de inblandade, vare sig gärningsmän eller offer, har sett någonting. Förutom att 19-åringen tar på sig allt är det ytterst oklart vem som gjorde vad. Och för dem med insyn i de mekanismer som ledde till "Romarios" död väcks återigen frågor kring samhällets hantering av unga människor som växer upp i etnifierad nyfattigdom, utan kontakt med det etablerade samhället.
En av de poliser som arbetat med fallet beskriver de svårigheter de åtalade haft och tilläger att det känns hopplöst.
- Vill vi inse att det här handlar om killar som levt i Sverige i hela sitt liv, men att de knappt kan läsa och skriva? Några är hemlösa, och flyttar runt och bor hos kompisar. Men de är inte onda. Tro mig, det finns orsaker till att de gör som de gör, det finns inget obegripligt våld.
- Utåt sett påstås det att samhället satsar på de här ungdomarna, på deras nedslitna bostadsområden. Men i verkligheten får de bara smulor, smulor som dessutom prioriteras bort så fort kungen får statsbesök, säger polisen, som vill vara anonym.