Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

STHLM

Designen som ska hålla hemlösa borta

Exkluderande design: Staket under trappa till Stadsarkivet, Kungsholmen. Böjda rör vid tidigare sittplats, Stockholms centralstation.
Exkluderande design: Staket under trappa till Stadsarkivet, Kungsholmen. Böjda rör vid tidigare sittplats, Stockholms centralstation. Foto: Magnus Hallgren, Juan José Iragorri

Metallrör på Centralen och staket på Kungsholmen. Enligt experter blir design som exkluderar allt vanligare i Stockholm.

Arkitekten Ola Andersson menar att vissa typer av exkluderande design behövs. Problematiken uppstår, enligt Andersson, när den typen av formgivning letar sig ut på de allmänna ytorna.

– All arkitektur styr hur man rör sig i rummet. Man måste skilja på privat- och allmän mark, säger han. En ytterdörr eller staket utanför tomten är exkluderande för att det är den funktionen de ska ha. Det som är värt att diskutera är hur man använder exkluderande design på allmän plats.

Sergio Montero Bravo, lektor i inredningsarkitektur på Konstfack, tycker av vissa av de exempel som DN tagit fram är tydligt exkluderande. Stenblocken vid Björns trädgård är enligt Montero Bravo ett exempel på en sorts exkluderande, med bristande design.

– Det är väldigt få av alla dessa konstruktioner som man kan se att det är en designer eller en formgivare som har gjort. Som designer hade man satt räckena längre in. Då hade man kunnat sitta där och luta sig mot dem. För mig är det inte design. Det är bara till för att folk inte ska sitta där.

DN har tidigare skrivit om de böjda metallrören som satts upp på T-centralen vid Klarabergsviadukten. Men den vanligaste typen av exkluderande design i kollektivtrafiken är sittbänkar som är byggda för att göra det svårt för hemlösa att använda dem som sovplats.

Centralstationen. Foto: Juan José Iragorri

Enligt Fredrik Edin, skribent och författare till en forskningsrapport i ämnet, är det väldigt lätt att identifiera så kallade ”luffarsäkra bänkar”.

– Visst kan ett armstöd fylla en vettig funktion för någon som har svårt att resa sig, men när det är placerat i mitten av bänken råder det inget tvivel om att det handlar om att hindra folk från att ligga på dem. En annan variant är att ha en lutande eller rund bänkskiva så att den som försöker ligga ned ramlar av, säger Fredrik Edin.

Vissa lösningar kan vara svåra att definiera som exkluderande. Korta parkbänkar, som de vid Ringvägen på Södermalm, är ofta gjorda för att undvika att folk sover på dem. Men vid Tessinparken finns det ett antal snurrstolar som kan ha andra syften, säger Sergio Montero Bravo. Han menar att det är snurrfunktionen som skiljer dessa två bänktyper åt.

– Det gör att man kan vända sig efter solen. Stolarna vid Ringvägen kan man däremot inte vrida på. Man har man bara kortat ned bänkarna. Det tjänar man inte på rent funktionellt.

En annan typ av svårdefinierad design är blomkrukor. Det är ett av de vanligaste sätten att undvika att uteliggare sätter sig nära butiker, enligt Fredrik Edin. Han säger att det är meningen att det ska se ut som att man smyckar ut platsen.

Blomkrukan framför Kurt Ribbhagen antikhandel på Östermalm skulle kunna vara ett sådant exempel. Något som bolagets vd, Jan Ribbhagen, förnekar.

–  Det har absolut inte med tiggarna att göra. Den hade vi långt innan de kom. Men det ser inte trevligt ut när de sitter där. Jag tycker att staten ska se till att de får någonting att göra. Jag tycker att det är trevligt att ha blommor där. Jag har inte skaffat tillstånd till det, men vill kommunen att jag tar bort den så gör jag det.

Sergio Montero Bravo är orolig över hur man använder formgivning i städer i dag. Enligt honom är design och arkitektur till för att skapa mötesplatser.

– Alla har rätt att umgås, använda och ha tillgång till staden. Det är det vi ska jobba med. Tyvärr är det så att vi i dag ser fler exempel på motsatsen.

Exempel på exkluderande design

Galler under lastkaj, Pipersgatan.

Staket under trappa till Stadsarkivet.

Bänk med armstöd mitt i, busshållplats Fyrverkarbacken.

Stenbänk med lutning Stockholms centralstation.

Ombyggt stationstak, Björns trädgård.

Stolar i stället för bänkar, Ringvägen.

Galler för trappa, Gullmarsplan.

Exkluderande design eller inte?

Blomkruka vid träd, Birger Jarlsgatan. Stor kruka utanför Sturegallerian.

Snurrstolar i stället för bänkar, Tessinparken.

Bänkar utanför butik, Humlegårdsgatan.

Metallkonstruktioner vid stolpar, Sergels torg.

Foto: Juan José Iragorri, Magnus Hallgren

Juan José Iragorri
juan.iragorri@dn.se


Läs mer. Svårt avgöra syftet med konstruktionerna

 

Några av de konstruktionerna som DN har tittat på är tydliga exempel på exkluderande design. Andra är mer svårtolkade. Fyller de stora metallklossarna vid Sergels torg någon särskild strukturell eller exkluderande funktion?

Sergio Montero Bravo, lektor i inredningsarkitektur, tycker att strukturens formgivning är svår att förstå. Men han kan tänka sig att det skulle kunna handla om någon form av exkluderande design.

– Jag förstår att det är en bärande konstruktion. Det ser ut som att man kanske försöker hindra någon från att göra något. Men jag kan inte se vad det skulle vara.

Ola Andersson, arkitekt, håller med om att lösningen inte är särskilt genomtänkt.

– Den ser ut som att det är något som har blivit fel eller som att den döljer något slags rör, säger han. Den känns helt obegriplig.

Enligt Håkan Söderlund, projekt­ledare på Stockholms stad, ska strukturen tillföra stöd för gångbron som finns ovanför torget. Han förnekar att klossarna ska ha ett exkluderande syfte.

– Det är ett sätt att fördela ut lasten, säger han. Läs hela artikeln

 

 

Fördjupning. Mer om exkluderande design

Tidigare rapportering. Exkluderande design vid Centralen tar bort sovplatser. Tågstationsförvaltaren Jernhusen har satt upp ett nytt exempel på så kallad exkluderande design på Stockholms centralstation. Den 25-26 mars satte de upp ett antal böjda metallrör vid stenmurar som använts som sitt- och liggplatser vid pendeltågsspärrarna vid Klarabergsviadukten. Läs artikeln

Tidigare rapportering. Staket för 200.000 ska hålla hemlösa borta. Hemlösa sov under trappan på Kungsholmen. Då klagade de boende. Nu har ett staket som ska hålla de oönskade gästerna borta byggts. Kostnaden: 200.000 kronor. ”En grön och välskött park det är vårt uppdrag”, säger Britt Mattsson, parkmiljöchef. Läs artikeln

Reportage. Obekväm design motar bort oönskade från städerna. Vem har rätt till staden? Frågan väcks av exempel på exkluderande design, som spikar för att mota bort ovälkomna. Utformningen är dock oftast mer raffinerad än så, som när torg planeras utan bänkar eller blomkrukor placeras där hemlösa brukar vila. Läs reportaget

Fakta. Exkluderande design

Att hålla hemlösa och tiggare borta med hjälp av formgivning och arkitektur kallas exkluderande design. Detta kan vara att möbler byggs så att man inte ska kunna ligga ned, till exempel bänkar med lutning eller armstöd mitt på. Några andra exempel:

• Citytunneln, Malmö: Lutande bänkar skulle hålla hemlösa borta. Men lutningen gjorde också att funktionshindrade och andra hade svårt att använda dem. Efter en anmälan till Diskriminerings- ombudsmannen fick bänkarna en normal lutning, enligt Sydsvenskan.

• London: Utanför ett bostadshus där en hemlös tidigare sovit, sattes metallspikar upp. Tiotusentals skrev på en protestlista mot spikarna.

• Guangzhou, Kina: 2009 började det poppa upp betongspikar under broar och andra platser där hemlösa brukade övernatta. Medborgare menade att det var ett sätt för staden att försöka gömma undan problemet med hemlöshet, enligt tidningen Daily Mail.