När Angelina Werners mamma ställde sig i kö för ett senior­boende för två år sedan passade hon på att ställa sin dotter i samma kö. Angelina Werner var då 17 år och hade inte ägnat boendet på ålderns höst någon större tankemöda. Men med en plats i kön förändrades den saken.

– Som äldre skulle jag vilja bo med personer som är i min egen ålder. Sällskap och samhörighet är viktigt för mig, säger hon.

Ovissheten om hur hälsan och ekonomi kommer att se ut vid pensionsåldern finns också med i beräkningen.

– Om jag är pigg, glad och frisk spelar det kanske inte så stor roll om jag bor i en vanlig lägenhet eller på ett seniorboende. Men om man är sjuk och inte får några besökare som kommer och ser till att man har det bra, då kan det vara skönt att bo på ett ställe där det finns personal, säger Angelina Werner.

Bostadssituationen i Stockholm är en annan aspekt hon väger in:

– Det är så långa kötider till bostäder i Stockholm och med tanke på hur många som flyttar hit från andra städer och länder kommer de att bli ännu längre.

Angelina Werner bor fortfarande hemma. Hon ska studera tre år i USA och hoppas kunna köpa en bostadsrätt när hon kommer tillbaka. Att ställa sig i den kommunala bostadskön har inte varit aktuellt.

– När man är yngre är det tryggare med en bostadsrätt. Om ens ekonomi plötsligt skulle förändras kan man sälja lägenheten och flytta till någonting billigare, säger hon.
Flera av de seniorboenden som DN varit i kontakt med uppger att genomsnittsåldern bland dem som ställer sig i kö för en bostad sjunkit drastiskt under de senaste tio åren.
Peter Vik, 37, och hans hustru är några av dem som bidragit till att genomsnittsåldern i kön sjunkit. De ställde sig i kö för ett senior­boende i Stockholm tidigare i år.

– I takt med att det flyttar in fler och fler till Stockholm blir det svårare att få tag på bostad om man inte har tillräckligt hög inkomst. Jag blev dessutom ms-sjuk nyligen och kommer att behöva extra hjälp som pensionär, säger Peter Vik.