Direkt efter beskedet samlades en krisledningsgrupp som sammanträdde under måndagskvällen för att diskutera hur sjukhuset nu ska agera.
– Det enda vi vet är att vi kommer att stötta henne. Hur kan vi inte säga i nuläget, säger Stefan Engqvist.
Han tar emot oss tillsammans med barndivisionschefen Barbro Fridén i det gula huset mitt emot barnsjukhuset. Personalen var på måndagen mer samlad än tidigare, mycket på grund av den rapportering som varit under helgen, menar de.
– Man tycker att det har funnits ett stöd för de svåra avvägningar vi gör i vårt arbete, säger Barbro Fridén.
Många har hört av sig och erbjudit sig att berätta hur bra det har gått till i samband med att de förlorat ett barn. Någon enstaka anhörig har uttryckt oro och begärt att få granska journalhandlingarna.
– Då har vi lämnat ut dem, låtit dem läsa och även erbjudit dem hjälp att förstå vad som står där, säger Stefan Engqvist.
Åklagarens uttalande om att det kan röra sig om ett ”barmhärtighetsmord” ställer de sig frågande till. Det finns inget som helst utrymme för aktiv dödshjälp i de nuvarande riktlinjerna för den så kallade palliativa vården, i livets slutskede.
– Att avbryta behandlingen när situationen är hopplös, efter att man provat allt man i fantasin kan komma fram till, är något helt annat, säger Stefan Engqvist.
Både läkare och annan vårdpersonal samrådde innan man kom fram till att den livsuppehållande behandlingen skulle upphöra i det aktuella fallet, hävdar han.
Föräldrarna är alltid med vid sådana här beslut.
– Det var en lugn och värdig situation, säger Stefan Engqvist.
Varje gång ett barn dött går man igenom behandlingen för att bedöma om det ska göras en Lex Maria-anmälan. Det gjordes även här.
– Men vi kom fram till att det inte fanns något skäl att göra en anmälan, säger Barbro Fridén.
När läkaren gripits gick dessutom en särskild grupp ledd av Stefan Engqvist igenom alla handlingar igen. Slutsatsen blev densamma, att allt gått rätt till enligt de uppgifter som finns i journalen.
– Baserat på det jag vet känner jag ingen oro. Men om det finns något mer vet vi ju inte eftersom häktningsförhandlingarna hölls bakom stängda dörrar, säger Barbro Fridén.
Eftersom varje fall är unikt, anser de inte att det behövs några nya detaljerade riktlinjer för hur vården ska bedrivas vid livets slutskede. Något som Läkarförbundet krävde på måndagen.
– Vad menar man med riktlinjer? Det är tiotusenkronorsfrågan i dag. Riktlinjer finns ju redan, säger Stefan Engqvist och lägger fram åtminstone fem olika dokument med riktlinjer på bordet, från olika organisationer och myndigheter som Socialstyrelsen, Läkaresällskapet och Sfai, Svenska föreningen för anestesi och intensivvård.
Den palliativa vården går ut på att lindra och trösta i livets slutskede och varje patient måste bedömas individuellt.
– Om det är mer detaljerade instruktioner man efterlyser, så vill vi inte ha det av den enkla anledningen att det är alldeles för komplext, menar chefsläkare Stefan Engqvist.