På söndag är det ett år sedan Ahmed ”Romario” Ali, 23 år gammal, knivhöggs till döds. Hemma i hans älskade Husby blir det konsert och fotbollsturnering till hans ära och minne. Men frågorna, ilskan och frustrationen lever delvis kvar.
– Det känns fortfarande så jobbigt … att det tagit sådan tid … att den svenska rättvisan kan vara så orättvis...
Ibrahim Ali, ”Romarios” pappa låter av förklariga skäl lite trött. På söndag går han till sin sons grav och ”hälsar på” som hans säger, men i övrigt ligger familjen lågt.
Ett oerhört svårt år har gått. Först förlusten. Sedan den avgrundslika känslan av det samhälleliga misslyckandet: mördarna riskerar att gå fria – trots att det med all säkerhet finns de som vet vilka som gjorde det. Om orsakerna skulle det kunna skrivas spaltmeter.
De flesta som är involverade har haft tankar om socialt och ekonomiskt utanförskap, om ett segregerat samhälle där vissa kluster skapar sina egna värderingar och regler. Det är kluster dit majoritetssamhället inte lyckats tränga sig in, hur man än vridit, vänt och startat vällovliga projekt.
På ”Romarios” hemmaplan Husby har det stundtals varit oroligt sedan mordet. Frustrationen över att inga kunde fällas för mordet har blandats med ett slags rädsla för utvecklingen.
– Men faktiskt, det har hänt mycket bra också, säger Keya Cuam. Vi tar hand om varandra bättre nu, vi pratar mer. Och jag tror att många fick sig en viktig tankeställare. Med vem är jag? När? Hur mycket alkohol är det vettigt att dricka?
På lördag och söndag arrangerar vännerna Keya Cuam, 17, och Rojen Sen, 18, eventet ”En spark mot våldet (Romario)” i Husby. På lördag kväll kommer drygt en handfull hiphopartister (rapparen Pato Pooh och Ison och Fille till exempel) till asfaltplanen utanför ungdomshuset Reactor. På söndagen blir det fotbollsturnering. På den stora, silvriga bucklan står Romarios namn ristat.
– Det var svårt att inse att han är borta. När man väl hade fattat det så blev det lika svårt att hantera att det finns de som vet vad som hände … Men det känns inte som vi har någon makt att förändra det, funderar Keya.
Ändå är det just förändra som han och Rojen vill göra med sitt engagemang. Att skapa mer mod att våga vittna, att stoppa bråk, att förbättra relationerna mellan de unga och polisen – som efter mordet på Romario enligt Keya och Rojen blev extremt spänt.
– Visst har det som hände fött mycket hat inombords hos många, men det måste vi vända till något bra, vi måste visa att majoriteten inte alls tycker att det är okej med våld, säger Rojen.
För honom kommer kanske det som hände vid E 4 den där ödesdigra natten till söndagen den 18 oktober 2008 till och med styra hans yrkesval.
– Som det känns nu vill jag bli polis.